Äntligen är det måndag, tack gode Gud för det. Jag älskar måndagmorgnar. Så hoppfullt. En ny vecka. Livet kommer igång. Människor är tillbaka. Det rullar och det snurrar. Jag känner att jag lever.
Helgen har varit ödslig. Jag gör så gott jag kan, jag målar en piedestal, jag gör fotoalbum, jag läser, jag försöker skriva, jag bloggar. Telefonen är tyst. Jag lyfter på luren - är den trasig? - nä bara tyst. En dotter i Italien, en i Marocko, en son som tentar, alla nära vänner bortresta. Jag tar en promenad. alla människor går hand i hand eller pratar livligt med varandra vid kaféborden. Ja utom jag då. Jag är självlysande ensam. Jag kommer hem. Lyfter på luren och lyssnar av telefonsvararen, ingen har ringt. Jag klistrar in några bilder till och ser Livet på Larkevej, underbar serie. Jag somnar på spikmattan.
Och nu - solen skiner, alla vänner är hemma igen, Elin är tillbaka, jag har arbetslust. Välsignade måndag!!!
12 kommentarer:
Jag håller med dig, Eva! Måndagar är underbara. Även om just den här måndagen segar lite med viktiga besked.
Tänk att det kan kännas så i en stad full av folk. Men det gör det. Jag är lite yr efter alla intryck så jag känner för att det ska vara lite tyst och lugnt. Men måndagsglädjen finns här också.
Tycker också om måndagar, då får man tag på folk, man vet var de är och det är helt legitimt att arbeta!
Viktiga besked Victor, det låter spännande!
Eva du verkar ha haft så bra dagar i Stockholm, kul! Nu kommer nog våren till ditt hörn också.
Kim, ja säg ordet fredagsmys till mig och jag får inte mys- utan rysningar. Idag har jag varit så effektivt, känner mig helt och hållet glad. det verka ha varit detsamma för dig!
Och här kändes det precis tvärtom i morse. Vår yngsta åkte tillbaka till Linköping. Efter 1 1/2 vecka med skratt och fina dagar blev det så tyst och tomt.
Tycker också bäst om de "vanliga dagarna". För mig kunde alla dagar vara de bästa dagarna. När jag sitter och arbetar på helgen så känner jag mig lite skyldig. Precis som att jag inte får lov att göra det. Måndagar känns friska - då ligger hela den där orörda veckan framför mig!
Vad olika det är Eva. Fredag är en dag jag längtar till, lite lugnare tempo.
Ensamhet: Ensamheten syns mer på sommaren och våren,, men skönt nog är det många därute som erövrar världen ensamma också, de bara ger sig ut och det är tillåtet, det är härligt och frihet.
Självlysande ensam Eva. Den raden finns i min dikt Långt.
//och en man/ en kraftig man
seglar ner från Södertäljebron/
insvept i självlysande ensamhet//
http://jane-moren.blogspot.com/2008/10/lngt.html
Såg att jag hade citerat min egen dikt fel i din kommentar men följer du länken jag lade in har du den rätta. Ofta tror jag mig kunna dem utantill, men det är andemeningen i dem jag kan, inte exakta fraserna alltid, de kan förändras från läsning till läsning.
Eva, måste vara jobbigt att inte ha döttrarna i närheten, jag tycker det är urtråkigt när de är borta från stan. Det blir så tyst när man är van att ha familjen omkring sig.
Jag gillar också idén med den orörda veckan, dagar man kan fylla, Monika!
Fin dikt Jane! Jag säger det igen: du måste samla ihop dem och göra en bok! Jag tror det finns så många fina tankar, dikter som verkligen har något att säga.
Ja det är trist. Önaksar att de bodde närmre. Men bor man som vi gör kanske man inte kan förvänta sig att de ska bosätta sig här. Tur att vi har sonen kvar här, ännu så länge.
Jag tycker om alla dagar, men det beror nog på att jag inte fäster mig så mycket på vilken dag det är, jag har oftast fel ändå om jag måste veta vilken dag det är. Vardag, helgdag, måndag, torsdag... jag är glad att jag får vara med och leka så att säga!
Hej Carina
Jag undrade just vem mer än jag som är uppe mitt i natten, men för dig är det förstås en annan tid! Jo på sommaren, på landet, då spelar det ingen roll vilken dag det är, jag blir dagvill och jag älskar det. Det är bara båttiderna som blir annorlunda men livet flyter på....
Skicka en kommentar