Min första bostadsplan sprack. Jättefin våning, bra pris. Jag var nästan beredd att börja en - som det verkar - stillsam budgivning. Men igår kväll fick vi en impuls, Ellen och jag. Klockan elva på kvällen åkte vi dit. På dagen: Ett gulligt grönsakstorg, affärer, bibliotek mm. På kvällen var plåtjalusier nerdragna framför alla affärsfönster. När man gick där kändes det inte bra, lite belägrad stad-känsla. Det var ganska ödsligt och kändes längre från tunnelbanan än på dagen. Det rörde sig flera gäng skräniga tonårskillar och drack öl utanför tunnelbanan och kring centrum. Det är väl okej, det var ju lördag. Men jag kom inte från en ödslig känsla. Skulle jag vilja gå hem här på kvällen? Skulle jag vilja att Ellen gick den ödsliga gången sent på natten? Magkänslan vrålade: Nej! Så jag ringde återbud till söndagsvisningen. På andra sidan tunnelbanan lyser affärsfönstren inbjudande, inga nerdragna nerkluddade plåtjalusier... Stockholmssegregation.
När vi kom tillbaka till vår gata på söder tyckte vi det var hemtrevligt och inbjudande. Vi hade sneglat runt men återvände troget till vår lilla gata.
8 kommentarer:
Du och Ellen är underbart kloka!
Precis så där gjorde jag när jag kom hit till ön, jag besökte platsen som skulle bli mitt första hem här flera gånger och vid olika tidpunkter, jag pratade med grannar, jag gick runt och kände om jag kunde tänka mig att finnas där jag eventuellt skulle bo.
Klokt av er att åka dit kvällstid. Känner så igen känslan av att komma hem och tycka att det man har ändå är bäst. Men så plötsligt, när du är mogen för det, så kommer du att hitta just den rätta...
Jag tycker att det var ett ovanligt klokt litet infall ni fick!
Nu håller jag tummarna för att något annat intressant objekt dyker upp, där kvällsmiljön är lite mer tilltalande.
Och det lär inte bli bättre med tiden i förorten, bara värre...
Carina, bra att känna in stämningen, jag hade tänkt prata med grannar också, men nu kom jag inte ens så långt.
Annika, jag är säker på att det finns en lägenhet som är "rätt" - jag ska ha tålamod att vänta in den.
P! Ja tänk om jag inte följt mitt infall, det var så helt annorlunda på kvällen.
Johanna, det blir nog inte bättre. Men det kan ju vara läskigt i stan också. På ett annat sätt. Här nere på söder där jag bor är det till exempel ganska ödsligt på kvällen. men jag har nära till bussen. Värre för Ellen som är ute sent.
Klokt att passa på och känna efter. För hur hade det varit en oktoberkväll.
Hoppas att du hittar en plats där det känns ok att promenera både på da'n och kvällen.
Eva, med lite tålamod ska jag hitta den perfekta platsen. Nu börjar jag ju mest längta ut till min ö. Den grep mig idag, min ölängtan! Sommarvistet väntar.
Ja bra att kolla lite mer och låta det ta tid. Och många platser kan kännas lite "konstiga". Så mycket trygghet finns det nog inte i storstad men det ska ju ändå kännas ok. Och det är väldigt olika stämning i förorterna eller en bit från stan (och där med förstås). Ibland blir man glatt överraskad positivt, och ibland är det helt tvärtom mot vad man trott.
Skicka en kommentar