Idag har det regnat och haglat i Paris. Vi åt brunch på Café Charbon på Rue Oberkampf och fyllde en liten låda med algeriska mandelkakor och tog sedan metron hem.
Jag blir glad av den här lilla skylten som hänger på ett staket i Saint-Germain. Och av alla små hänglås på Pont des Arts. Se Ellens fina bild. Någon slags installation? Jag vet inte, vet bara att det hänger massor av lås där med hjärtan och två initialer.
12 kommentarer:
Det är väl en kärleksaktion? Att människor, par, fäster ett hänglås vid ett broräcke och kastar nyckeln i vattnet? Har för mig att samma sak sker vid Västerbron i Stockholm.
Här finns, passande nog, rykande färsk poesi på samma tema: http://victorestby.blogspot.com/2010/05/sondagsbilden-mansklig-matematik.html
Jag älskar såna där oväntade installationer! Här har det också haglat idag men antagligen betudligt kallare klimat än i Paris (långkallingar och fleece).
Nu kommer jag hem så jag hoppas det blir vår! Jag älskar också oväntade demonstrationer och kryptiska meddelanden Eva, man letar liksom efter tecken att fundera över.
Victor, fin vers!
Tack, Eva! Värmer!
Åker ni hem den här veckan?
Hej Eva
Hänglåsen är som Victor säger ett kärleksbevis. Förälskade bevisar sin eviga kärlek genom att sätta fast ett hänglås och slänga bort nyckeln. Massor av sådan hänglås på Ponte Vecchio i Florens. Låter som om du har haft en underbar vistelse i Paris. Välkommen tillbaka till våren i Sverige! Kramisar Kim
Jag skulle just tolka det som Victor, med alla kärlekslåsen på Västerbron som jag ser när jag vandrar därförbi.
Ah underbart Kim och Maria att ni berättar om kärlekslåsen på Ponte Vecchio och Västerbron, det här är något som jag så totalt missat. Vet inte ens om jag skulle klara att låsa fast mig med någon ens som symbol? Har du och Jan gjort det Kim?
I morgon packar vi Eva, på onsdag bär det hemåt!
Välkommen tillbaka! Hoppas det blir lite varmare.
I Paris är världen både kärlek, poesi och löften om bäggedera, eller hur?
Nej, vi satte aldrig fast något hänglås. Vi tycker inte vi behöver bevisa för världen att vår kärlek är evig, det behöver vi bara bevisa för oss själva. Kramisar Kim
Ja Eva Granne! Så är det. Men jag känner mig märkligt långt från alla tecken på förälskelse, vår och Paris till trots!
Kim, tror inte ni behöver hänglås :)
Tack Eva, nu packar vi!
Skicka en kommentar