På väg in med skärgårdsbåten, finns nästan inget somrigare! Den stora båten glider upp vid vår lilla brygga. man kliver ombord och kaffet är nykokt och mackorna bredda. Det är livslust och poesi. En gång i tiden pendlade jag till ön på somrarna. I mitt minne har jag glada barn som tog emot på bryggan när jag kom hem och ivrigt grävde i påsarna jag hade med mig efter något gott.
Jag blundar och ser K. stå där väntande på bryggan med en liten Ellen i famnen, jag blundar och ser Emil i gröna Hammarbyshorts och Elin i sina skära älskade "horts" - när jag kommer springer de mot vattnet och hoppar i och väntar med glada ansikten på hur jag ska ropa till dem att de är fantastiska och modiga.
Svunna tider.
Minnena sitter som en vacker liten film i mitt huvud och jag spelar upp den.
Nuet finns också. En sovande Milton kvar på ön. En vuxen underbar Ellen som jag nu ska träffa i stan.
Det förflutna finns så närvarande i i mitt nu, sa en vän som ringde igår.
Det blandas ihop. Det förflutna, nuet. Det som är jag.
8 kommentarer:
Jag blir alldeles fylld av sommarglädje när du berättar. Och minns alla stolta hopp i kallt vatten. Jag minns hur vi mötte färjan i Stora Rör när mamma och min morbror kom sent på fredagskvällen efter 37 mil på dåtidens vägar.
Så är det, det flimrar förbi hela tiden i längre eller kortare stunder, blandas med nuet, känner igen det du så bra beskriver.
Visst är det så Eva! Nu och då lever inom oss, som minnen och upplevelser, allt som har gjort oss till de vi är.
Det är blandningen som är underbar tycker jag, bara minnen kan bli för mycket nostalgi, bakåtresan... och bara NU eller bara framåt, det gör oss inte hela.
Men tillsammans...tja, det blir väl livet?
Vackra minnen kan man leva på länge...
Det är fördelen med att ha blivit vuxen, det finns så många minnen att njuta av och så mycket nytt att se fram emot. Kram Kim
Så vackert Du beskriver precis hur det är i tillvaron. Det förflutna blandas med nuet och vi kommer ihåg de fina stunderna, minns dofterna, färgerna och barnens minspel.
Mina barn som små lever genom barnbarnen och ibland känner jag mig också inkastad i det förflutnas väsen.
Kram!
Underbart med minnen,även lite sorgset.Men livet går vidare. Nu och då i en härlig blandning. Vår yngsta sa även hon "horts" :)
----
Mycket nytt material på
Ordgaller
- M v h,
Peter Ingestad, Solna
Skicka en kommentar