Ena veckan går man omkring i sol i sandaler i Hoi An och nästa vecka i Stockholm i mössa, halsduk och storstövlar i snöööö! Idag halkade jag på en illasinnad isfläck. Jag tyckte jag hade mina präktiga stövlar med typ traktorsulor, det hjälpte inte, plötsligt låg jag där på rygg och sparkade med benen. Fort upp igen. Och jag undrar varför det är så PINSAMT att ramla? Jag skäms förfärligt och jag får skämmas ofta för jag bara halkar omkring, jag är inte överens med snön och den gillar inte mig. Lömska isfläckar hamnar alltid under mina stövlar och VIPS så ligger jag där.
Skäms ni också när ni trillar omkull? Aldrig att jag skulle erkänna att det gjorde ont. Så fånig kan man vara. Det skäms jag också för.
6 kommentarer:
Gladast ändå om du inte bröt något eller skadade dig, för hu så lätt och fort det kan gå, jag tänker nog mest på det, nej inte nu igen, om jag halkar, bröt ett par revben i februari och det gör hemskt ont. Och det är förrädiskt, hur bra man än sätter fötterna så kan det vips hända, usch dessa isfläckar. "Trösten" är att inte alls så gamla hamnar på akuten, de vågar nog inte gå ut, utan många yngre, både män och kvinnor, så vi är i gott sällskap:-). Skönt om du bara sprattlade med benen i luften och allt är helt:-)
Stackars dig! Ja, visst är det ganska märkligt att ens första undran är om ngn såg det -istället för att begrunda skadan eller säga till om det gör ont ...
Vilken tur att det slutade bra, utan brutna ben. Arm chair travelling är det säkraste sättet att ta sig fram på under snökaos, tycker jag:)
Nä, skäms gör jag inte, men jag blir förbannad på den hårda markjävelen och vill döda den! Ungefär som när jag vill mörda motvinden när jag cyklar...
Traktorsulor hjälper bara om de är gjorda av ordentligt vintergummi som inte blir hårt i kyla. Och mot riktig blankis och dolda isknölar hjälper nog bara broddar.
Lade mig raklång för någon månad sedan när jag halkade nere i tunnelbanan. Skämdes förfärligt!
Jag tror att det handlar om att vi är fostrade i att tycka det är roligt när någon halkar och ramlar (bananskalet du vet) och jag vill i varje fall inte bli skrattad åt. Nu gör ingen det men känslan finns där ändå.
Broddar is da shit.
Cecilia, broddar får det bli!
Annika, jag kan panikskratta om någon ramlar, antagligen för att jag är så rädd för att själv trilla!
Cruella jag ska träna mig på att bli förbannad i stället!!!
Sofie, jag hade Ellen i stadigt armkroksgrepp, så fort hon släppte mig halkade jag omkull!
Monica det är en så snopen känsla att ramla just därför att det går så illa snabbt - men nu har jag kängor med utfällbara broddar som omtänksamma barn gav mig i julklapp i fjol!
Skicka en kommentar