Men tills vidare är det ett äventyr att besöka utställningen. Det var ljuvligt att vandra runt bland bilderna som med sin sagoton och helt magiska färgbehandling är en njutning att uppleva, och inspireras av. Ljuvligt är det sedan att fika med vidunderlig vattenutsikt.
Mindre ljuvligt var att ta sig in, vi var tre personer varav två journalister med planer på att skriva om utställningarna. Men usch vilken snorkig personal och vilken tråkigt attityd de hade i entrén! Man fick en stark känsla av att de trodde att alla med presskort egentligen bara ville lura sig in. Korkad attityd!
Det är också konstigt att man inte kan fika där utan att betala 110 kronor i entréavgift till museet. Så pass krångligt som det är att ta sig dit vore det väl ändå smart att man kunde få ta en fika ibland utan att behöva betala inträde?
Så lite positivt och lite negativt blir min facit av detta och även mitt förra besök.
Tråkigt var också att det fanns väldigt få Sarah Moon-kort att köpa, det fanns ingen utställningskatalog heller och jag skulle önska att det fanns mera material man kunde få med information, inte bara info att läsa på väggtavlor. Museet kanske lider av barnsjukdomar när det gäller attityd och information!
6 kommentarer:
Snorkig attityd - amen. Och att de höjt biljettpriset med 30 kronor i vinter.
Sarah Moon är en av mina nyaste favoriter - kände riktigt släktskap där men har bara känt till henne sedan kort före jul!
Håller med om caféet :-S
Mycket kunde förbättras på Fotografiska.
Låter som en utställning i min smak! Tråkigt med personalens attityd men förhoppningsvis så lär de sig...
Blev mycket intresserad. Att fotografera sagor måste kräva ett speciellt angreppssätt och mycket rik fantasi. Så spännande. Tråkigt med dåligt bemötande.
Maria-Thérèse, jag kan förstå att du känner släktskap med hennes bilder
Annika, jag tror verkligen du kommer att gilla hennes bilder!
Elisabeth, jag blev så nyfiken på hennes sagofotograferande och hoppas kunna ta reda på mer om det!
För några veckor sedan besökte jag Fotografiska för första gången och blev också riktigt förtjust i Sarah Moons bilder. De är verkligen magiska, några var svåra att lämna. Och precis som du saknade jag katalog och vykort.
Jag vet inom om kaféet är värt entrébiljetten men oj vad gott det var och vilken tjusig utsikt!
Hej Hermia, jag tänker absolut uppleva bilderna en gång till. När jag frågade efter katalog svarade personalen att jag fick väl leta bilder av henne på antikvariat. Kändes som en krånglig väg när man längtade efter en fin katalog!
Skicka en kommentar