Tid är det du har, det som hela tiden kommer till dig, säger Bodil Jönsson. På ett sätt sant. Men när Karin skriver om hur hennes farmors äppelträd förstörts av en grävmaskin och hon undrar om hon ska få se det växa upp igen, då blir jag berörd. Då tänker jag på tiden som jag hoppas ska finnas. Men finns den?
Ja ingen idé att tänka så utan det gäller att välja att att leva och uppleva, att låta sina idéer få luft. Men just nu är jag mitt-emellan-manus-bok. Tre manus sitter som papperssvalor i träden, väntande. På besked, på kloka synpunkter. Jag ser dem som vita fågelsilhuetter i svarta träd och hoppas att de ska få luft under sin vingar och att jag ska få se dem flyga.
3 kommentarer:
Manusbladen hanger bra dar i traden, men kanske bearbetar du i huvudet medan du gor andra roliga saker som nu pa sommaren. Vi behover den har tiden for vila, reflektion och mindre masten.
Ha en fortsatt skon sommar!
En svala som varit ute och flugit ett tag håller nu på att landa, det lovar jag!
Kajsastina, tack för de fina orden, det tar jag till mig!
Karin....så tacksam för den svalan!!!
Skicka en kommentar