fredag 9 september 2011

Den befolkade hjärnan

Jag var på zonterapi och medan terapeuten skickligt tryckte på mina fötter och talade om hur kroppen mår, sa hon plötsligt: "Jag måste säga att det är så oerhört många människor omkring ditt huvud."
En märklig kommentar till en ensam kvinna på en behandlingsbädd. Hon visste ingenting om mig.Men konstigt nog förstod jag precis vad hon menar. Jag har många människor i mitt huvud och de tar plats. Låter det flummigt. Kanske, men det är inte det. Jag förstod precis vad hon menade för alla de där människorna omkring mig, de upplever jag hela tiden fysiskt, fast de i någon bemärkelse förstås inte finns. Men de pratar till mig, de vill att jag berättar deras historier. Ibland gör jag det, jag älskade att berätta om Gabrielle och om Johanna till exempel, och om Lena. Nu är det Saga som envist pratar i mitt huvud men jag får inte riktigt till hennes historia fast jag sliter med den.
Kan ni förstå vad jag menar? Jag undrar om andra som skriver upplever samma sak, samma befolkning av hjärnan.
Jag undrar  över hur min zonterapeut kunde säga det bara sådär... hon kanske är en väldigt intuitiv person, tänker jag.

12 kommentarer:

Kim M Kimselius sa...

Vet precis vad du menar. Jag har också människor som hela tiden knackar mig på axeln och ber mig berätta deras historia. Det händer ofta, men var väldigt tydligt när jag skrev om andra världskriget, i På liv och död i andra världskrigets skugga var det Werner Dieterman som hade något väldigt viktigt att förmedla, men även Tilly och Marianne... I På flykt från andra världskrigets fasa var det de gamla damerna som hade så otroligt mycket att tala om för mig, men även piloterna och motståndskvinnorna och de som instängda judarna...
Ja, jag förstår verkligen vad du menar och ser fram emot att läsa dina nya berättelser om de personer du just berättat om!
Ses vi på bokmässan i Göteborg? Om du kommer kan du väl kika förbi min monter B09:20 så vi äntligen får träffas!
Kram Kim

Evas blogg sa...

Jag skriver inte romaner men har alltid "skriv i huvudet" ändå. Och jag känner igen det du beskriver. Ibland blir jag så trött.

Anneli Stålberg sa...

Precis så är det för mig också. För många år sedan när jag var i en shoppingmall i Miami, så kom det fram en kvinna till mig och ursäktade sig och sa att jag hade en sådan stark aura. Hon ville gärna prata med mig. Jag var så ung och blev mest rädd så jag vågade inte göra det, men jag har undrat många gånger över den händelsen. Kanske var det något liknande hon såg :)

Granne med potatisodlaren sa...

Både verkliga och fiktiva, eller hur? Människor som är fyllda med kärlek till nästan som min granne säger de har en stark aura. Och det har du.

Jane Morén sa...

Jag känner inte igen det där med rösterna, men tror fullt ut på din terapeuts intuitiva känsla för vad som pågår runt dig. Själv består mitt skrivande mest av massa berättelser i mitt eget liv eller runt mitt eget liv som vill berättas, ett slags dokumentärt öra och öga som ständigt samlar berättelser vilket gör att jag kan vara frånvarande många gånger trots att jag är närvarande, alltså extremt närvarande på ett plan.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Kim! I år kommer jag till mässan så nu kan vi äntligen ses IRL:)

Eva... håller med, ibland blir jag också trött!

Anneli, visst är det märkligt med sådana upplevelser. Vi människor är olika avläsbara... Ditt kroppsspråk är väldigt tydligt! sa en chef till mig en gång och det var inte en komplimang, fast jag valde att se det så ändå.

Tack Eva, det var väldigt fint sagt! Och jo, det finns ganska många "fysiska" personer kring mig också :)

* ... och i dina berättelser finns säkert många människor också som vill bli berättade? Jag känner igen det där med att vara närvarande och frånvarande.

Me sa...

Intressant och läsa det om röster.
Själv "hör" känslor som vill berätta. Skriver om det i min blogg.

Anonym sa...

Det är inte konstigt alls Eva, du är en skapande människa, du bär på många tankar och berättelser som vill finnas. Jag har också alltid en järnvägsstation:-) i mitt huvud....

Den Ofrivilliga Bloggaren sa...

de människorna är lyckliga människor, för de känner att du här dem.
kram E

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Carina, det vet jag att du har! Befolkad av människor och bilder, människor på väg, andra som bara stannat till, jag vill läsa om dem!

Tack Ofrivilliga... det är ju just det vi vill vi människor, bli hörda.

Johanna Wistrand sa...

Vilken spännande zonterapeut! Hon var nog intuitiv ja, eller kanske medial.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Johanna, det är fascinerande att se hur en del intuitiva människor bara läser en...
Förresten har jag lånat flera listor från dig på Spotify, bl annat opera och Rachmaninov - tack!!!