Ellen och jag gick på Bikramyoga för en tid sedan, för varmt för mig måste jag säga. Nu beskriver Ellen vädret i Bamako som att vara i en bikramyogastudio, 42 grader ungefär och det är inte alltid det finns luftkonditionering.
Varmt kan man säga.
Jag tittar hoppfullt ut genom mitt fönster.
Kallt kan man säga.
Vårskorna läckte in vatten och jag huttrade i vårkappan.
När jag tog på den tänkte jag att nu har jag allt blivit en stockholmare på riktigt, en som sätter på sig vårkappan i april, det skulle jag aldrig gjort i Sundsvall. Jag var alltid så förvånad när jag kom till Stockholm hur snabbt vinterkläderna åkte av tidigt på våren.
Som nu, vårkläder men inget vårväder.
8 kommentarer:
Jag var i Kramfors i förrgår och hade raggsockor på!
kram E
Det lät i varmaste laget...inte vårkappan i det svenska "nästan-vår-vädret" då, utan de där 42 graderna utan luftkoditionering...
E. Raggsockor låter mycket mer lämpligt än vårkläder! Kram
Marina jag förstod känslan när Ellen jämförde med bikramyoga, den värmen tog musten ur mig, svårt att orka tänka ens! Har du testat det?
Men idag funkar väl både vårskor och vårkappa? Ljuvligt med solvärme och ljumma vindar!
Ja Karin, idag var det fint att hämta Milton i Kransen och ta tvärbana och båt hem i solen!
Du är inte ensam om att vara optimist! Själv tillhör jag skaran som allltid tar av strumpbyxorna när vårsolen tittar fram. Det gör inget att vänner skojar med mig! Är det vår så är det!!
Och nu, Margareta, lyser solen in i mitt arbetsrum. Som jag väntar på värme och sol!
Skicka en kommentar