Jag hade tänkt spara den till sommarverandan, solstolen, ett glas rosé och frid - min vän Annika Estassys debutroman Solviken. Men otålig som jag är så kunde jag denna regniga helg inte vänta längre. Invirad i en pläd med ett glas rött inom räckhåll och vinden tjutande utanför började jag läsa. Och fortsatte och fortsatte.
Precis som jag anat är Solviken en riktig bladvändar- sträckläsningsroman. En feel-good roman, utlovade Annika, och det är det.
Jag känner att jag följt med i hennes blogg på resan till boken, först anade man lusten att skriva, sedan började skrivandet, omskrivandet, bearbetandet. Jag vet nästan ingen som så ambitiöst och omsorgsfullt arbetat med sin roman. Läst, låtit läsa, skrivit, funderat skrivit om. Förkastat och omarbetat och till slut blivit färdig med en roman med kärlek och lust, sorg och längtan. Där finns sökandet efter bekräftelse och misstro om att någonsin hitta fram till en kärlek som kanske ändå visar sig finnas där man inte väntat det.
Omsorgsfullt skriven, kryddat med Annikas lätt bitska, roliga och rappa stil som jag känner igen från bloggen.
Solviken är en riktigt njutbar sommarläsningsbok.
5 kommentarer:
Åh, Eva. Tack! Att DU gillar den är ... stort. Tack - igen.
Ska lägga till den på min sommarbokslista!
Kram Annika, roligt att den är så bra och att det går så bra!!
Margareta, titta gärna in på Annikas blogg, kul och läsvärd!
Ja, det är så härligt att få läsa Annikas bok efter att ha följt hennes arbete.
Skicka en kommentar