Man tycker att kroppen borde vara klok. Den har ju varit med ett tag.
Lyssna på kroppen! hör man ibland i förståndiga hälsoreportage. Nu när jag tyvärr fortfarande är litet krasslig så lyssnar jag. Den är förståndig för den säger: Inget godis, ingen alkohol, inget vin eller starkt.
Men vad vill den ha då!
Färger! säger yngsta dottern strängt. Du måste äta mångfärgad mat.
Jag tittar lite tröstlöst på maten, längtar inte efter grönsaker. Inte morötter, inte tomater. Kanske lite gurka?
Vad vill jag äta?
Jo, yoghurt. Massor. Så gott. Jag vill ha mandlar och russin, Idag var det gott med några sharonfrukter. Men riktig mat känns väldigt övermäktigt.
Tror jag skulle vara nöjd med bara tunnbröd med smör på och yoghurt, kaffe och te och massor av honung.
Vad tror ni? Ska jag lyssna på kroppen eller ej?
Plockar fram en ljuvlig bild från Grekland för att trösta mig. Vitt vin och persikor? Vad säger kroppen om det? Framför allt finns det sol i bilden @Paulina tog den.
7 kommentarer:
Lyssna på din kropp du, den vet vad du behöver just nu. När jag hade magkrångel i juni åt jag bara hårt tunnbröd och yoghurt under en månads tid. Det gick alldeles utmärkt. Just nu vill jag inte ha pasta men massor av potatis. Därför äter jag massor av potatis just nu.
Lyssna på kroppen så klart! Färgerna kommer sedan. Jag är för övrigt ingen god vän av kalla, färska grönsaker vintertid. Tillagade går bra, rotfrukter i ugn med varma kryddor och så. Gratänger med blomkål och broccoli. I soppor. Du kanske vill ha kycklingsoppa snart, med mjuka goda bitar av morötter och purjolök? Och lite kokosmjölk och ingefära. Eller så blir du vid din yoghurt och ditt tunnbröd:)
Man brukar ju känna sin kropp rätt bra, så gör du så, lyssna på din kropp!
Eva du vet att jag väntar på din kokbok med goda råd, smaskiga recept och fina teckningar:)
Det är verkligen något med tunnbröd!
Mums Cruella, den kycklingsoppan blir jag nästan sugen på, snart ska jag göra den!!
Tack Marina, ibland kan ju kroppen bara längta efter söta saker och godis men när den nu är så förståndig får jag väl lyssna . Och åh vad underbart det var att läsa din Kambodjarapport.
Klart man ska lyssna på kroppen (om det inte blir för ensidigt). Ibland måste man få äta gott istället för rätt. Kram
Skicka en kommentar