Det var en gång en redaktion. Där arbetade några kvinnor. Det var en gång också en infoavdelning på samma arbetsplats. Och tänk där arbetade också kvinnor.
Den kvinnliga chefen på arbetsplatsen tyckte det vore bra med samarbete. Så vi samarbetade, det var kul, det var kreativt. Det var inspirerande.
Kanske var det för kul för några? Får kvinnor ha så kul? Tar de makten? Konspirerar de? Tanken väcktes i en manlig chefs huvud. Försåtligt ... kallade han oss kladdbollarna. Det var inte på skoj. Det skulle föreställa det men det var det inte.
Ja hela sagan ska jag inte berätta. Men ingen av oss arbetar längre kvar på denna arbetsplats i den sk rörelsen.. Några gick frivilligt, andra sparkades av ... ja just han med kladdbollarna.
Idag har vi nya inspirerande uppgifter.
Och vet ni vad. Vi träffas fortfarande.
Vi kallar det kladdbolleträffar.
Vi gillar fortfarande varandra.
Den där kladbollschefen, honom tänker vi inte på.
Så kan det gå.
På 2000-talet.
Snipp snapp snut ... sagan tar aldrig slut
2 kommentarer:
Så sjukt att han verkligen öppet kallade er för kladdbollarna. Jag undrar om han verkligen hade kommit undan med det i dag (hoppas inte)
Tyvärr tror jag det. På den arbetsplatsen. Det här är inte länge sedan och han kom undan med att sparka folk på det mest skamliga sätt.
Det är intressant hur det än idag kan vara så farligt att starka kvinnor samarbetar på ett inspirerande sätt! Små (i anden) män blir hotade.
Skicka en kommentar