Det är väl så bra det kan bli ... för din ålder

Då blir jag kamplysten och tar på min röda keps

Det känns inget kul när  till exempel en tandläkare behandlar utifrån ålder. Trött tittar hen i journalen och säger att: Ja men det är väl bra nog för din situation.
Vad vet hon om mitt liv, min situation?
Hon placerar bara i mig i en kategori efter ålder och meddelar att jag får vara nöjd. Att det är inte så noga med hur det ser ut för det kommer ändå att bli värre.

Jag vill bara inte gå till en tandläkare som inte ser på mig, inte lyssnar till vilka behov jag har utan bara slötittar och drar en slags linje för vad man kan önska, vilja, kräva. Som om alla trettioåringar, fyrtioåringar, femtioåringar osv ska dras över en kam. Och som att en i hens ögon äldre inte behöver kräva så mycket.

Struntsak ändå för jag kan ju byta tillbaka till den entusiastiske tandläkare jag hade förut. Hen som fick mig att skratta till och med i tandläkarstolen och inte trött förmedlade att det där duger väl  (underförstått: för din ålder) utan i stället bemödade sig om ett perfekt jobb.
Tack och lov att man kan byta vårdcentral och mottagning.