Jag föredrar att läsa om Findus och Pettson framför att se den nya tyska filmen |
Jag minns hur jag skrattade så jag grät när jag läste Pannkakstårtan och vi fröjdades åt alla små roliga figurer som fanns på bilderna, barnen och jag. Ja, jag har så klart läst böckerna för Milton också.
Nu skulle vi se den nya filmen, vi laddade med dricka och vindruvor i Bamseväskan.
Men jag kan inte säga att det var särskilt kul. Det är en gräll tysk film, dubbad till svenska och hårt datoranimerad. Skådespelarna är på riktigt, inte Findus förstås. Men det är högljutt och inte så charmigt.
Grannen Gustavsson är otroligt påfrestande och osannolikt fånig liksom hans fula hund, det är bara för mycket och väldigt vuxentänkt och obegripligt för barn och det tar märkligt mycket plats. Marianne Sägebrecht /Ja från Bagdad kafé/ som Beda gillar jag och Pettsson (Ulrich Noethen) är porträttlik. Och visst är det gulligt med vänskapen mellan katten och gubben.
Men replikerna är dubbade till svenska, det ser irriterande ut och det mesta av charmen från böckerna drunknar.
Milton var inte heller överdrivet förtjust.
Det är något med tilltalet i filmen som inte alls når fram på det sätt som böckerna gör. Inte till barn, inte till vuxna.
3 kommentarer:
Det låter som om jag ska strunta i den filmen och njuta av alla underbara stunder Pettsonböckerna givit mig och alla barn jag läst dem tillsammans med.
Låter inte alls kul, så jag låter blir den filmen. Men det finns Pettssonfilmer som är bra, tecknade...har sett dem otaliga gånger med barnbarnen, men nu minns jag inte vem som har gjort dem. Böckerna är klart bäst, förstås
Karin och Marina - dessa underbara böcker som man känner igen sig i på något sätt. För mig blir det fel med dubbade repliker och påsar som det står Zucker och Mähl på. Plus att en hel del i berättelserna skaver - inte rätt tonträff helt enkelt.
Skicka en kommentar