Det märkliga liv man lever. Här hemma, en idyll. Vi bygger tillsammans ett nytt hem för veden. Ett vedhus och alla är med. Fredrik konstruerar, Milton hjälper till. Sedan röjer vi alla upp platsen där ved och skräp samlats i decennier. Milton ser morgon teve: Team Works sjunger de. Om alla hjälps åt blir det bra.Samtidigt tränger sig världen in i idyllen. Israel bombar oskyldiga människor i skolor, på sjukhus och i flyktingförläggningar. och världen tiger. Syrien är ett sönderbombat land. Och världen tiger.
Vi har ett FN, ett EU. Alla tiger.
Hur kan ett folkmord få pågå utan att det internationella samfundet säger ifrån. Är alla så bakbundna av ekonomiska intressen. USA som ger stöd och bistånd och VAPEN till Israel tiger.
Ja så är det. Vi vandrar hand i hand ner till bryggan den lille och jag, solen skiner, vattnet är spegelblankt.Vi hämtar dagstidningen som ger nya skrämmande nyheter.
Men här är vi. I det lilla livet så fullt av kärlek, jag ser på livet i världen och känner en fruktansvärd maktlöshet.
8 kommentarer:
Ja, visst är det märkligt. Jag tänker ofta att livet slår så fruktansvärt orättvist beroende på om du föds in i en idyll eller ett inferno. Hoppas du ändå kan njuta av allt ditt goda Eva.
Tack Anna! Visst njuter jag men visst är det extra mycket ondska just denna sommar! Man kan inte låta bli att tänka på det som du skriver - hur orättvist det är.
Ja, det är så fruktansvärt det som pågår just nu i världen; våra mänskliga villkor så oerhört orättvisa och de bekymmer eller problem man själv har så futtiga i jämförelse. Man kan bara försöka vara en så bra människa som möjligt, ge kärlek och omtanke till dem man möter och vara tacksam för det liv man får leva.
Fint skrivet <3
/e
Känner igen dina tankar.
Margareta, jag tror också det är viktigt med allas våra goda gärningar i den lilla världen. Men visst är det ovanligt förfärligt och obarmhärtigt i världen just nu.
Eva, jo jag kan tro att du känner som jag!
Tack E!
Skicka en kommentar