 |
| "Min" MorgonBris, det var en rolig tid! |
 |
| MorgonBris drev kampanj för framtiden |
Problemet är att jag inte gör massor. Alltså inte jämfört med livet som det var när de var små med livet som en karusell som snurrade i väldig fart.
Då tänkte jag: Vilken lyx att få läsa morgontidningen i lugn och ro. Nu: För mycket lugn och ro och jag hinner läsa två tidningar. Det tar tid att ställa om. Sakta ner på takten.
Men den här veckan, den är bra. Igår ett roligt seminarium med internationella författare. Jag träffade min gamla vän Paro Anand från Indien. Idag rolig middag. Sedan hela veckan fylld med möten och firande.
På fredag fyller Morgonbris 110 år. En gång var jag redaktör där, det var tider det. Nu inser jag att alla redaktörer före mig är döda ... Kaj, Anna m fl kloka kvinnor. Vilken konstig känsla.
Jag var så ung när jag tog över tidningen, gjorde om den så den blev mer uppkäftig och feministisk - och så hoppet till nu där jag plötsligt är ... veteranen. Eller?
Det lustiga är att mitt sinne känns ungefär likadant som det alltid gjort. Lika fullt av längtan efter händelser, överraskningar, nyheter.
Livets läxa är att en får se till själv att något händer! Inte vänta på att bli uppbjuden
7 kommentarer:
Visst är det så, att själen förblir bra mycket yngre än kroppen.
Du har helt rätt Eva, tänker också ibland att det var ju sjutton vad mycket vi gjorde när ungarna var små och man egentligen inte borde haft tid, men det är väl så att när man har ångan uppe... som nån sagt: "vill du ha nåt gjort, vänd dig till nån som har fullt upp" ... tycker i och för sig att jag inte har tid till nåt - men det blir inte mycket gjort....
Vilken bra tanke Eva, tror det ligger mycket i det, ta varje tillfälle till "dans", inte bara sitta och vänta på att saker ska hända av sig självt!
Marina! Håller med, men man får vara glad att sinnet hänger med :)
Bosse, följer man dig på Facebook så kanske man tycker att du får väldigt mycket gjort :)
Anna, är det något man ångrar i livet så är det väl de tillfällen när man bara väntade på att bli uppbjuden och så gick tillfället förbi!
Vilken trevlig blogg du har!
Kloka ord och jag får stark igenkänning när jag läser om hur olika det kan kännas att vara människa i livets olika faser. Det kan ta tid att ställa om ibland. /Anna-Karin
Skicka en kommentar