Det är något med sommaren.... jag vet inte vad. Det märks inte så mycket när solen skiner. Då blir jag glad. Livet är lättsamt och stegen lätta. Eller när jag har små barn omkring mig.
Men när molnen ligger tunga på himlen, när regndropparna faller, när jag hela tiden måste ta in kuddar för regnets skull. Ensam. Då händer något i mig. Som om min uppdämda förväntan inför sommaren laddas ur och skapar oro i kroppen. Ensamheten blir så påtaglig då. Kan inte säga varför men så är det.
Som i kväll. Jag kände mig så hysteriskt uttråkad. Vilket betyder att jag kände mig så övergivet ensam.
Just då kom en kompis. Hon kände sig precis som jag, ensam och stressad och inte väl till mods.
Nu har vi suttit och pratat några timmar och allt känns bättre.
Tack alla goda makter för fina vänner!
7 kommentarer:
Så är det kanske faktiskt Eva, att frånvaron av solen får något att hända med sinnelaget. Det var en väldigt bra beskrivning och kanske förklaring till vad som händer när vi "dippar" trots sommar och ledighet. Tänk att den där stora lampan där ute har sån betydelse för oss! Tack för dina tänkvärda ord! Kram och ha en fin söndag :-)
Jag läste fel först: "Tack alla goda makter för fina vädret!" Så jag tänkte att det är ju så sant, att fint väder är en humörhöjare. Men lika sant är det ju att när vädret sviker, då (liksom alltid) är de goda vännerna väldigt bra för ens sinnesfrid.
Tack Anna, man får väl bara iaktta humördipparna och acceptera. Sen kommer solen - den kommer ju alltid tillbaka - då känns allt lättare Kram1
Kära Karinvän, jag är så solberoende, du vet. Nu letar jag billiga Korsikaresor i början av september - vill du hänga med?
Vänner som man kan surra om sig med är guld värt, framförallt när man inte känner sig helt i ordning. Kram
Kära Eva, ja, vänner är guld! Nu på ädre dagar förstår jag verkligen min mammas omsorg om sina vänner…Det var vännerna som i mångt och mycket förgyllde hennes dagar. Vi i familjen var ju så upptagna av våra egna liv, jobb och barn med allt som det innebär, så jag är verkligen lycklig över att hon hade sin egen värld där vännerna utgjorde en stor trygghet.
Själv försöker jag vara en god vän, hör alltid av mig och ser ofta till att vi ses då och då. Även du Eva har för mig blivit en viktig vän! En bloggvän!! och när du inte skriver på ett tag börjar jag undra om något hänt, om allt är ok! Skickar dig massor av sol!
Kram
Detsamma Margareta! Du är en viktig bloggvän och jag tittar alltid efter dina kloka blogginlägg.
Sol längtar jag efter - men har det ändå bra med döttrarna i det lilla röda huset på den gröna ön! Kram
Skicka en kommentar