https://www.instagram.com/evaswedenmark/

tisdag 17 oktober 2017

Sätt dig i mitt knä så får du mer betalt

#metoo

Jag kommer ihåg första gången i min barndom då en vuxen man trakasserade mig. Jag var kanske elva, tolv, ett barn.
Vi satt vid vägkanten på Bergsgatan och skrev upp registreringsnummer på bilar i små block vi hade - det var på den tiden då A var Stockholm och Y var Medelpad till exempel.
En bil stannade, en gubbe hoppade ut.
"Jag behöver hjälp med att plocka jordgubbar, bra betalt."

Vi kollade med föräldrarna, fick ta jobbet, plockade intensivt där ute i Bergsåker på den stora odlingen. Mitt första jobb! Vi kröp i landet och fyllde flitigt korgarna.
När det var dags för betalning fick man gå in ensam till hans kontor i ladan..
Det var en konstig stämning. När det var min tur pekade gubben på sitt knä och sa till mig att sätta mig där.
Jag ville inte.
Gubben var äcklig.
"Men kom hit, sätt dig, du får mer betalt då." Han tittade så lurigt på mig.
Jag gick min väg då och fick inget betalt.
Jag berättade för mina föräldrar och min pappa blev rasande.
Han räknade ut hur mycket gubben var skyldig mig. Skrev en mycket formell faktura. Gick med mig till torget där mannen sålde bär
Han var iskall, min pappa, mot mannen, jag vet inte vad han sa. Men jag fick mina pengar på fakturan pappa skrivit. Det var bra.
Framför allt kände jag pappas stöd.
Vi pratade inte mer om det där med sitta i knät, det var för pinsamt, antar jag. Både för mig och för honom.
Men jag kände det totala stödet från min pappa.
Han stod på min sida.
Det var så tryggt. Jag blev stark.
Jag fick aldrig veta vad han gjort, gubben med vårtan på näsan, , med flickorna som satte sig i hans knä och fick betalt direkt.
Det var inget man någonsin pratade om.

6 kommentarer:

Pettas sa...

Lyckligtvis så finns det pappor som din!
Och min!
Också i min barndom fanns det en man av liknande kaliber.
Jag fick stränga order om att aldrig någonsin ta emot karamellerna han
delade ut mot att man satte sig i hans knä och att förstås aldrig sätta mig där. Dessvärre fanns det andra som gjorde det.
Det slutade med rättegång där min far vittnade.
Ack ja!

Eva Swedenmark sa...

Usch för äckelgubbar!
Och hurra för våra pappor, Pettas! Att ha en vuxen vid sin sida, som tror på en och stöttar. Det var så viktigt.
Så bra med rättegång!

Marina sa...

Man kan ju undra hur många äckliga gubbar det fanns som aldrig kom fram ljuset. Det fanns väl en mening med det där att man inte fick ta emot godis av främlingar. Även om det idag säkert fortfarande finns ett stort mörkertal ,så är det i alla fall fler som vågar berätta. Så skönt att du vågade och att du hade en stark vuxen bredvid som lyssnade och som vågade ta ta tag i det.

Eva Swedenmark sa...

Och idag sitter de vid datorn, Marina, många av äckelgubbarna i olika åldrar och spinner sina nät.
Det är så bra nu att vi sätter ord på trakasserierna, då, i min barndom, fanns inte ens ordet sextrakasserier. Men man visste att något var fel.

Evas blogg sa...

Alla dessa äckelgubbar som tror att de kan göra vad de vill med flickor. Det behöver verkligen komma fram i ljuset. Så härligt för dig att få stöd av din pappa och att du vågade säga nej.

Eva Swedenmark sa...

Eva, så bra att allt detta nu kommer upp i ljuset. Vi vet alla vad det är och vi har alla upplevt liknande saker. Det är för hemskt. Sa man något om alla fåniga sexskämt och kommentarer betraktades man som humorlös. Nej nu får något hända!!!