Är ni tillbaka i verkligheten eller är ni fortfarande i drömmen om sommaren. Jag står med en fot i varje. Jag rymde från landet för att det var så mörkt och lite ensamt. Kom tillbaka till stan och njöt av att slippa ansvar för gräs och ombyggnader och avlopp. Tröttnade på stan och tog båten tillbaka (hela tiden med Macen i ryggsäcken) och det är så vackert. Det är ju här jag vill vara. Men vad GÖR jag. Erkännes: jag har varit latare än vanligt denna sommar, lite som när barnen var små, inte skrev jag då. Livet flöt på och det har det gjort nu också med lille Milton.
Ja så där håller jag på. Känner en viss moralisk vanmakt över att jag varit lat i ena sekunden, för att skifta i nästa och bestämma mig för att jag verkligen tränat i medveten närvaro denna sommar och acceptans: Ja jag har varit lat och det var mitt val.Hur är det med er? Har ni varit flitiga? Har ni varit lata. Är sommaren slut nu?
