Berätta mig ... viskar, lockar rösterna i mitt huvud

Det är lustigt och härligt och konstigt men just nu är jag inte sugen på att läsa. Jag längtar mest efter att skriva. Kanske för att jag varit ensam i huset några dagar. Då måste jag uppfinna låtsaskompisar. Det gör jag. Det gör mig glad. Är jag ensam i huset måste jag bara läsa speciellt snälla och lyckliggörande böcker, annars blir jag rädd och mörkret tar över inne i mig.
Men! Nu har jag flera olika manustankar i olika stadier som tumlar runt i min hjärna och det gör mig lycklig. Jag tänker att jag kanske måste vara ensam ibland fast jag inte tycker om det. Men det är då rösterna vaknar i mitt huvud och säger: Berätta mig.... viskar, kräver, lockar.

På bilden vår Rhododendron, den är gigantisk och nu blommar den och jag får ångest över att mina barn inte ska hinna hit och se prakten, se lupinerma, syrenerna, aklejorna. allt tokblommar nu.
Lugn mamma, vi kommer.... säger dom. Att jag alltid ska oroa mig!

Tillbaka i grönskan, lavendeln och skrivandet

Ute på ön igen tack och lov! Idag genomförde jag ett styrkeprov genom att bära ut åtta stora blommor, plus tre stora träbyttor, diverse datorer, en säck med jord och en med lecakulor. Först på bussen, sen på båten, sen med skottkärra upp till huset.
Nu pustar jag ut och njuter så av att vara här. Min lilla tankegrupp med patinerade gamla slitna möbler har fått ett tillskott av två gamla träbunkar med lavendel och rosa pelargoner. Litet tilltufsade än efter resan, men det blir nog fint. Jag brukar inte pyssla så mycket utan bara låta det växa som växer upp. Men denna grupp bara krävde lavendel.
Ikväll ska Annica och jag sitta där, dricka rosévin och fundera på vårt sommarskrivprojekt!

Humle med hål, ett hån mot hobbyodlaren

Kära vänner, när min humle är mest bara en massa hål i bladen... vad gör jag då. Såpvatten kanske? Jag testar det. Vilka proportioner? Men angriper bladlössen er humle också, undrar jag? Och är det bladlöss?
Vidriga mördarsniglar på min veranda i morse. Man får förhärda sig - och mörda dem i synnerhet när de kränker territoriet och anfaller vår veranda.

Vi kör kryddodlingarna i olika krukor med mera på ett icke använt bord i år. De verkar trivas bättre med det. Tidigare år har det bara blivit misch-masch i kryddrabatten.
 När det gäller krukväxter är mina fingrar gröna. Men med odling är en annan sak, där är jag en riktig novis.

Vad får liljekonvaljen dig att tänka på?

Annika skriver så fint om hur man i Frankrike alltid ger varandra liljekonvaljer på första maj. Jag visste inte att det var en tradition men överallt på Paris gator så vimlade det av liljekonvaljförsäljare i helgen. Dyra minibuketter. Allt är dyrt i Franrkrke, sedan euron infördes har priserna bara gått upp. Det är ganka normalt att betala 4 euro för en kopp te till exempel.
Men liljekonvaljen, det är en blomma som gör mig vemodig. Det var min mammas älsklingsblomma. Hon älskade doften och njöt av att betrakta den lilla anspråkslösa blomman som doftade så gott. Det är min främsta relation till denna lilla blomma som också jag älskar.

När det gäller böcker och liljekonvaljer är det Maria Langs Kung Liljekonvalj av dungen jag tänker på. Det var en av de första deckarna jag läste och jag minns den med en rysning. Jag tror titeln är ett citat ur en dikt. Vilken?
Vad har ni för relation till denna lilla blomma