https://www.instagram.com/evaswedenmark/

söndag 17 januari 2010

En kvälls total stillsamhet efter en kväll med samtal om våra innersta tankar och drömmar

Igår somnade jag på soffan under en pläd medan Robinson gick på teven. En konstig ensam lördagskväll. "Kom över och se Mad men!" sa Elin men jag orkade inte röra mig. Det enda jag gjort på dagen var att besöka IKEA och handla en massa otroligt praktiska tyglådor att sortera babykläder i. Jag kom hem, packade upp, sorterade, åt ointressanta rester till middag. Satte mig insvept i min pläd i soffan och somnade. Se det kallar jag en riktigt tråkig lördagskväll. Varför är man ibland så oerhört tråkig och initiativlös?

Det kan hänga ihop med att jag satt till nästan klockan två kvällen innan på 49-årskalas hos Lotta, hon hade samlat ihop åtta kvinnor som känt henne mer än 25 år, men varav de flesta av oss inte kände varandra. Det blev en så fantastisk kväll. Jag vet inte vad det är med oss kvinnor, men direkt hamnar vi i så djupa existentiella samtal ibland sådana kvällar. Vi vågar blotta våra svagheter för varandra, prata om våra innersta tankar och drömmar på ett ogarderat sätt. Det var en sådan kväll.
Kanske mitt sinne behövde en kvälls total stillsamhet efter det?

9 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Idag har jag känt mig hudöm. Jag hade behövt samtal om livet. Men hamnade i samtal om det som borde varit.
Vilken tur att du fick en kväll med nya vyer från nya människor.
Ikeabesök kräver sitt tribut. Vi är alltid helt utmattade när vi kommer hem efter 26 mil t o r. Förr när vi åkte till Haparanda och Finland var det inte alls lika tröttande.
Bättre att sova med teven än att titta. Så känns det ibland.

Evas blogg sa...

Förstår att du var trött igår. Sena kvällar och nya människor kan ge tröttutslag, även om det varit hur kul som helst. IKEA är också en trötthetsutlösare. Så, du behövde nog den där soffkvällen. Och du är inte ett dugg tråkig för det, bara klok som lyssnar på vad kroppen säger=sova.

carina@pocolococreativo sa...

Visst kan man känna sig jättetråkig! Men det är egentligen helt fantastiskt att man kan ge sig den tiden, att bara vara, att låta batterierna ladda under en filt i soffan.
Vi människor tar och får så mycket intryck hela tiden, samtal, ljud, ljus, tv, radio, tidningar, människor... ibland får man stänga dörren tycker jag, och sen öppnar man den igen och är redo!

Evas värld sa...

Hudöm, Eva? Hoppas du tar dig tid til återhämtning, det behövs när man k'nner sig skör.

Eva, IKEA suger faktiskt musten ur en, dessutom hann vi med en outlet och en fantastisk affär med kinesisika möbler

Carina, du har så rätt i hur vi översköljs av intryck. man måste lära sig stänga av. Men mina överkrav jagar mig, ska jag se på teve borde jag åtminstone göra något nyttigt, som virka eller jag borde ha lagat mig en ordentlig middag... alla dessa borden som styr ens liv fast man vet bättre...

carina@pocolococreativo sa...

Jag har lärt mig att släppa lite på det, och det har jag lärt mig här i Dominikanska Republiken. Eftersom man är "awake & alert" hela tiden, i ett samhälle jag kan numera men inte helt tillhör, så går det inte att vara så där nyttig hela tiden - jag stänger ofta av mig i det jag kallar för hemma. MYCKET tid här går åt att se människors dolda motiv, de är inte elaka, de har sin syn på livet och på utlänningar, de vill ha vad de tror vi har ( pengar, visum, d.v.s. frihet ), jag vaktar mig mycket, väljer omsorgsfullt både arbeten och umgänge. Jag förbereder mig för kommande katastrofer i form av ofungerande internet, inget vatten eller elavbrott och jag förbereder mig alltid för fel katastrof, mentalt menar jag.
Ibland blir umgänget bara jag, då jag laddar.
Även om det inte är så överdrivet i Sverige, som det blir här, så tror jag alla behöver den sortens vila, bortom arbete, människor, intrycken av alla de slag som vi inte slipper annars, och nog inte vill slippa.

Annika sa...

För mig låter det som en väldigt skön lördagskväll! Hur ofta tillåter man sig att ha en sån kväll som du beskriver?

Evas värld sa...

Det är nog så Carina att jag också bara måste stänga av ibland och befinna mig i ett mellanrum. Inte prestera, bara vara.
Det kan ju låta skönt, Annika, men jag tycker inte riktigt om mig när jag släpper greppet för mycket. När jag slarvar med mat till exempel, eller bara somnar framför teven. I min föreställning är det då bättre att göra något, ett bad, sova riktigt, läsa. Usch vilken liten överkravsmaskin jag låter som!

Annika sa...

Japp, en överkravsmaskin var rätta ordet! :)

Evas värld sa...

Ja vad gör man, Annika! Man får skratta åt sig i alla fall!