https://www.instagram.com/evaswedenmark/

söndag 25 september 2011

Alla dessa oförlösta drömmar

En del av den ångest som bokmässan väcker hos mig tror jag är alla dessa oförlösta drömmar som gör luften tjock att andas. Den hoppfulla blicken hos de flesta författare som är där och som inte drar köer eller publik, som kommer med sin bok och så gärna vill bli sedda och hörda, som hoppas på undret som inte inträffar. Deras bok har kanske betytt allt för dem att skriva. "Men jag skulle ju få tala... och signera" hörde jag en besviken författare förebrå sin förläggare i en monter. Han skakade bara ordlöst på huvudet inför hennes besvikelse. Det är så många som vill, så få som får plats. Så många som sitter där beredda med sin penna för att få signera utan att någon stannar till.  Så mycket marknadsgyckel som styr.

4 kommentarer:

Anonym sa...

ja det är faktiskt lite hemskt. Det ger ångest hos mig med. Men det gäller väl att de håller fast vid vad boken betydde att skriva för dem... Sedan är det ju verkligen inte de som får mest uppmärksamhet som brukar vara de mest intressanta /Elin

Granne med potatisodlaren sa...

Det finns en parallell till alla okända konstnärer som ställer ut och som inte känner sig sedda.

Evas blogg sa...

Usch ja. Och alla de som givit ut böcker på eget förlag, som har betalat dyra pengar för en monter. Som vill vara med men glöms bort i mängden. Som inte ar råd med den "rätta" marknadsföringen.

Anonym sa...

Ja, jag bevittnade Lionel Shriver sitta vid ett signeringsbord utan att signera en enda bok. Tomt tomt tomt var det i hennes fåra. Och hon satt satt satt. Medan grannen Knausgård hade en kilometerlång kö framför sig. Och skrev skrev skrev. En mässa med extrema kontraster.