Jag gästbloggar på Kitsch i april månad. Vill ni läsa mitt inlägg så klicka på rubriken till det här inlägget så kommer ni dit. Här ett smakprov ur senaste inlägget"Övermejkade modeller stirrar tomt emot oss, deras ansikten är som masker, man vet att midjan gjorts smalare i retuscheringen, att allt "störande" (=mänskligt) retuscherats bort om det inte redan opererats för att stämma med skönhetsideal vi borde förkasta. Men det är de bilderna vi jämför oss med när vi ser på oss själva. Vi ser våra kroppar och ansikten och sörjer över rynkor, som uppstått. Över tecken på att vi levat.
Så sorgligt det är.
Är det inte dags att vi ger oss själva frihet, att vi släpper dessa fruktansvärda krav som läggs på oss kvinnor och även alltmer på män? Fram för det nakna oretuscherade ansiktet. Våga visa dina rynkor. Skäms inte över att halsen har veck eller att du har ringar under ögonen, eller att brösten hänger för att du ammat. Var stolt i stället: Tänk, det är livet som gett mig dessa tecken. Jag har levat. "
4 kommentarer:
Bra skrivet Eva! Visst är vi lite slitna men vi är framför allt friska och det är det absolut viktigaste av allt.
Javisst, vad spelar lite slitet och kantstött för roll om vi är friska och om vi dessutom har förmågan att skratta! Jag tror vi är en riktigt fin sort!
Och gäddhängen, de spelar egentligen inte heller någon roll.
Nä Eva - det är glimten i dina ögon som är viktigast!
Skicka en kommentar