Anna Gavalda är en stimulerande författare att lyssna till , entusiastisk varm och pratglad. Hon var en usel litteraturstudent, berättade hon. Hon begrep inte vitsen med varför man skulle plocka sönder läsupplevelsen och försöka förstå vad författaren MENADE ... egentligen! Sympatisk inställning. Jag gillade inte "explication de texte", textanalys, när jag läste franska, men lärarna var obönhörligt stränga och allt skulle petas sönder. Jag läste en dikt och ville ha känsloupplevelsen som var min, den kunde jag berätta om, men vad brydde jag mig om en författares eventuella avsikt? Mitt läsande hade gjort dikten till min.
Och så sa Gavalda också: att läsa Rimbaud när man är femton och fylld av kärlek är en upplevelse i sig som inte ska plockas isär. Hon har sagt nej när förlaget fått förfrågningar om att använda hennes texter i skolböcker för hon vill inte plåga eleverna med att försöka begripa vad hon menar.
Ja, det var fullt av sådana episoder under en trevlig kväll i ett överfullt Kulturhus - litteraturen lever, en ensam fransktalande författare drar ett knökfullt hus med entusiastiska lyssnare. Kvinnor, kvinnor, få män.
2 kommentarer:
Så kul att det blev en lyckad kväll! Och på franska dessutom. Där fick du träna språkörat igen.
Ja. Riktigt lyckat! Det är härligt att någon gång få lyssna till franska, jag och dottern blev riktigt uppspelta.
Skicka en kommentar