tisdag 12 maj 2009

Läser en deckare och somnar

Jag läser en deckare och jag måste säga - den är urtråkig. Det är Åke Edwardsons senaste, Den sista viljan, som föll i mina händer. Jag har läst några böcker av honom tidigare. Han är en habil skribent även om hans dialoger är vansinnigt för pratiga och långa. Men nej, det är säkert inget fel på Edwardson, det är formen jag är trött på. Jag orkar inte uppbåda något intresse för hur det ska gå och vem som gjort det. Då blir det fel. Då börjar man se de evighetslånga snacken, reta sig på tillbakablickar som förutsätter att man ska ha läst och intresserar sig för huvudpersonen Winter. Jag gör inte det. Snabbläser ut boken. Somnar flera gånger. Det är inget bra betyg. En bok som fångar mitt intresse kan få mig att läsa oavbrutet utan minsta lilla gäspning.

4 kommentarer:

Annika Estassy sa...

Samma här! Det tråkiga med de flesta deckare är att formen är så lika. Fast det är kanske det som är charmen?

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Jag sitter ju i glashus och kastar sten, som har skrivit deckare och dessutom i en serie om fem. Men det är något med formen och våldet som självändamål som jag tröttnat så på. När vi började skriva var det för att beskriva samhället, för att vi ville skriva om viktiga frågor OCH dessutom berätta en spännande historia.

Maria Björkman sa...

Deckare som samhällslitteratur kan vara RIKTIGT bra. Det finns mycket att välja på där. Men Edwardsson - nej usch. Håller med. Jag har inte ens orkat igenom en hel av hans böcker, jag tyckte språket var platt och pratigt.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Hej Maria - vilka är dina favoritdeckare med samhällsperspektiv? Och skönt att du håller med om Edwardson.