Jag var på pressvisning på Waldemarsudde en vanlig dag, det är ganska länge sen, jag såg författaren Mats Wahl gå runt i salarna och lugnt titta på tavlorna. Jag drabbades av en häftig avundsjuka. Där går han... och samlar inspiration, tänkte jag lite bittert.
Nu har jag gett mig själv i gåva att också få arbeta som författare på heltid. Är jag nöjd? Tillåter jag mig att vandra omkring och bli inspirerad? Alltför lite. Jag drivs av en pliktmoral efter alla mina år som anställd och vill liksom göra rätt för mig, fast Chefen nu är ju jag! Jag och Chefen har ett komplicerat förhållande. Nu till exempel, jag kände mig deppad - se listan i det tidigare inlägget. Jag valde att ta ett bad, dricka kaffe, lyssna på radio och läsa en bok, samtidigt alltså. Jätteskön stund i badkaret. Men Chefen, hon skäller ut mig: Ligga i badet och lata sig på blanka eftermiddagen!
Jag försöker lamt förklara att jag fick en massa arbetslust, nya idéer faktiskt, och att boken jag läste nästan var arbete.
Chefen fnyser kan jag säga och tittar menande på dammsugaren, klädhögarna, pappershögarna.
Idag tror jag att jag vinner över Chefen. Jag har en sån lust att skriva så det kliar i fingrarna och högarna får ligga där dom ligger. Ta dom själv, Chefen, muttrar jag medan fingrarna börjar dansa över tangenterna.
10 kommentarer:
Du är duktig du, som både kan hålla chefen stången, blogga flitigt och låta fingrarna dansa! Idag har jag lyckats hyggligt med detsamma. Men inget mer skönlitterärt än dagens dagsvers på bloggen om övervakningen av norska kungahuset.
Men Victor! Det är väl ett gediget dagsverke med en vers!
Sparka henne. Chefen. Du behöver henne inte.
Rita henne på ett papper. Knyckla ihop det. Släng det.
Simsalabim, du är fri! Att skapa, bada, deppa, läsa, skratta och skriva. Precis när och hur du vill.
Kram!
Intressant, jag skulle bjuda in chefen till ett morgonmöte, berätta hur jag lagt upp arbetet(dagen)bjuda henne på ett glas inspirerande champagne.Tacka för hennes engagemang och förklara vad slags stöd du förväntar dig av henne.
Kram kära syster!
Att vara lat är människans sanna natur...
Du grejar det Eva!
Själv "dör" jag däremot om jag skulle göra mig av med min inre chef (arbetsmyran/pliktmoralen/duktighetsflickan). Eftersom jag innerst inne är allt detta och nog trivs rätt bra med att vara sådan också för det ger mig driv, fart, energi och massa lycka också. Sen kan jag njuta av att pusta ut i badet, soffan osv efter jag gjort "nytta".
Men sedan kan man förstås alltid omprogrammera sig till vad man räknar som nytta.
Ja, Eva, det är det väl. Ett dagsverke med en dagsvers. Men det är författarens ok att aldrig vara nöjd. Tack för supporten! :)
Victor: Konsten är kanske att aldrig vara nöjd för det ger drivet framåt som Maria H pratar om - men heller inte MISSnöjd för det passiviserar och tar bort skaparkraften.
Så jag ska förhandla med chefen Kerstin, kanske byta ut henne mot en med mildare sinnelag, Maria?
Och lära mig vara så lat som jag är med lite bättre samvete, Annika!
Chef betyder ju "huvud". Tänker man på det blir det lättare att strejka. Och nynna på Charles d'Orleans gamla hit:
Quant j’ai ouy le tabourin
Sonner, pour s’en aller au may,
En mon lit n’en ay fait affray
Ne levé mon chief du coisson;
En disant: il est trop matin
Ung peu je me rendormiray:
Quant j’ai ouy le tabourin
Sonner pour s’en aller au may
John Sw
Jack John! Söt!
Skicka en kommentar