Just nu känner jag mig som en riktig hemmakatt. Vill bara åka mellan ön och hemmet i stan. Det är tillräckligt äventyrligt att dra igång trimmern och väldigt spännande att se blommorna växa. Jag känner mig inte alls som en globetrotter just nu fast alla frågar hela tiden vart jag ska resa - som om jag alltid var på vift.Jag tänker på det när jag läser om Milo Dahlmann. Jag träffade henne efter den förra enorma seglingen hon gjorde, första svenska kvinnan i liten segelbåt ensam över Atlanten. Maria och jag intervjuade henne och en annan svensk tjej som åkt motorcykel genom hela Afrika, ensam.
Nu ska Milo ut igen, hon packar segelbåten och drar till Antarktis. Allt är minutiöst förberett. Varje sak vägd och genomfunderad. Vad modig hon är, Milo! Hennes bok finns om ni vill läsa om hennes äventyr. Jag som avskyr att segla (utom när det är nästan vindstilla) läste den med stor behållning och ett visst mått av fasa! Min dröm om havet heter hennes bok. Min egen dröm om havet är precis bara sträckan Vaxholm- min ö. Det räcker denna sommar.
7 kommentarer:
Ibland funderar jag på varför jag är så grymt oäventyrlig...
Jag vill inte hoppa fallskärm, inte djuphavsdyka, det är en massa äventyrliga saker jag bara inte förstår varför man ska göra när livet ändå är spännande och oväntat och oförutsägbart. Den extraspännigen behöver jag inte.Men nog får jag en känsla av att du hunnit med en hel del äventyrligheter :)
Har kanske fått min dos alltså...
Låter fint det, att åka mellan stugan och stan. Det är en resa det också. I år blir det en lugn sommar även här. Njuter av bara -vara dagarna. De små utflykternas sommar får detta bli. Låter spännande med din/er nya bokidé.
Ibland tänker jag att om jag slår mig för mycket till ro så bli jag feg och vågar inte åka sen. Jag vet när jag skulle ge mig iväg till Indien en gång och nojade ihop totalt för att jag trodde att jag skulle komma vilse på flygplatsen i Frankfurt eller en annan gång att jag inte skulle hitta vägen in till Paris med RER - som jag åkt så många gånger. Man måste väl oroa sig för något, tänker jag då. Men det ligger nog litet i det för min del att jag måste våga utsätta mig ibland för att inte bara krypa ihop i mitt lilla bo. Den här sommaren blir dock som du säger, Eva - små utflykter och stillsamhet, jag ska njuta av det. Och drömma om yogaresan till Marocko som jag läst om!
Låter fint det. Jag drömmer om novembers Egyptenresa.
Jag älskar att ha en resa att se fram emot! Och det blir fint att åka bort i gråa november.
Skicka en kommentar