Jag längtade efter att få öppna
Johan Theorins nya spänningsroman
Blodläge - hans två tidigare, Skumtimmen och Nattfåk, är mina favoriter bland kriminalromaner de senaste åren. Jag var lite motsträvig i början till Skumtimmen men lät mig fångas. Nu känner jag igen hans sätt att skriva, hans förmåga att blanda in magi men ändå ge förklaringar. Jag känner mig hemma i hans öländska landskap trots att jag aldrig varit där. Turligt nog var det mycket tågresor förra veckan och de gick snabbt, jag var försjunken i boken.
Kanske dock lite mindre försjunken än i hans tidigare? Eventuellt just beroende på att jag känner igen hans stilgrepp och anar vartåt det bär i handlingen. Kanske är intrigtråden lite tunn i denna bok. Men det är absolut bra läsning, en bok jag inte vill släppa förrän jag läst ut den.
Jag tycker om var Johan Theorin lägger sina sympatier, de människor som är hans huvudpersoner är på olika sätt vilse och lite skadskjutna i livet men de har en slags värdighet som jag tycker är typisk för Theorin. Vardagsempatiska kanske man kan kalla dem. Den grundtonen finns hela tiden, mitt i spänningen, jag gillar det.
8 kommentarer:
Vad bra att du påminde om Theorin -det är precis den boken jag behöver till semestern!
Tack även för din kloka kommentar tidigare. Som jag skrev så är du ju ett föredöme för oss nykomlingar i branchen. Du inspirerar verkligen!
Jag har i helgen lånat Theorins bok av svärsonen. Jag har läst "Skumtimmen" o tyckte den var bra. Har bara hunnit ca 50 sidor, men jag tycker om hans språk och den spänningsskapande historien och hans fina landskapsskildring från Öland.
/Pantertanten
Tack för lästips Eva! För övrigt tycker jag det verkar som att du är inne i något slags "läs- och kreativitetsflow" för tillfället. Kan det stämma? Härligt i så fall!
Sofie: Tack, så fint sagt! Det värmer. Jo, Theorin förtjänar att finnas i sommarhögen.
Kajsastina: Theorin har ett så fint språk som du säger och jag gillar miljön. Det är något med hans människor också som gör att jag känner mig hemma i hans böcker.
Jenny: Ellen är hemma, vi tränar och tar tag i livet. Det gör mig glad, som du så påpassligt märker!
Just den boken ligger även i min härliga sommarhög!
Maria: Visst är det härligt med en sommarhög med böcker!
Jag läser aldrig deckare, men Theorin ska jag läsa i sommar - om inte annat för att vi har ett litet fritidshus precis längs den kuststräcka på Öland som han har förlagt handlingen i böckerna till.:)
jag gillade faktiskt också den förra bättre. Den här var också bra, men som du skrev.. lite tunnare intrigtråd...
Skicka en kommentar