Ögonblick av glädje som smultron på ett strå

Det känns som om det är något som hänt i mig och jag vet inte riktigt när eller hur det kom sig. Men jag är så mycket mer i nuet nu än tidigare. Jag minns mig förut och ser hur många krav jag hade på mig själv, hur mycket det var jag skulle leva upp tlll, så mycket att det nästan tog knäcken på mig, hur missnöjd jag kunde vara med mig själv, åh denna känsla av otillräcklighet! Nu känner jag inte alls så. Jag är mer tillåtande mot mig själv - och hoppas jag mot andra.

Och dessutom njuter jag så intensivt av ögonblicken. Som nyss, vi åt en god middag jag och min lilla familj. Sedan strövade Ellen och jag ner till bryggan och tog ett kvällsdopp. Vi tvättade oss i havet och gick tillbaka upp till huset, vi startade dagen med ett morgodopp också. Däremellan pyssel, skrivande,  blöta Miltonpussar, matlagning, kärleksfulla viktiga samtal, skratt men tårar också.
Ögonblick av glädje som smultron på ett strå.