Nu har jag lite samma känsla ibland, jag har arbetat mycket i sommar med indisk rapport, jag har haft ett roligt lyckat boksläpp, jag håller på med en rad saker kring författandet, jag skriver. Men ibland känns det inte som att det är på riktigt?
– Vad bra du har det som är ledig och fri och kan skriva när du vill! säger en del.
– Vad bra jag har det som bestämmer själv, säger jag.
Ändå är det svårt med den där jagande känslan i nacken att jag borde prestera mer, att jag får dåligt samvete å andra sidan för att jag inte hunnit allt jag hade tänkt på ön, inte hunnit umgås så mycket som jag ville....
Lyxproblem förvisso, men ändå saker som surrar i min skalle en tidig sommarmorgon när vemodet snart griper tag i mig för att sommaren börjar förbereda sin avfärd och jag kommer att sörja den så.
13 kommentarer:
Det är dessa tidiga morgnar som vi borde sitta ner och bara vara i nuet. Men så pockar allt vi måste på sin uppmärksamhet. Jag drunknade i din bild. Och lyckades uppnå en stund av sommarlycka. Du som jobbat så mycket i sommar borde unna dig ett uppehåll.
Det är de där ögonblicken, minutrarna när ingenting sker som vi kan vila i i vinter. Eller hur?
Du - en prestationsprinsessa, liksom jag. Att alltid ha saker flåsande i nacken, att aldrig fullt ut tillåta sig slippa kraven. Jag förstår så väl att friheten också kan ha skepnaden av bojor. Ingen annan än du själv kan lösgöra dig från dessa, ingen. Släpp taget, känn tillit. Tilliten är nyckeln, det har jag förstått och accepterat, men inte ännu fullt ut smält ihop med. Men jag vet att det är så. Släpp taget, känn tillit. Med det kommer lugnet, vissheten, tryggheten. Och du slipper flåsandet i nacken.
Vemod inför sommarens flyttbestyr är alldeles som det ska. Känner man inte det, känner man inte.
Kram!
Oj vad jag känner igen mig!
Vad göra?
T ex föra en nästan barnsligt stolt lista på allt man faktiskt åstadkommer och klappa sig på axeln. Införa ledig tid efter kontorstid. Det försöker jag göra nu. Jag märker att jag har svårt att somna på kvällarna och sen sovar dåligt därför att jag inte har någon gräns mellan arbete och fritid här hemma, eftersom jag jobbar hemma. Men igår bestämde jag mig för att alltid jobba hemifrån hädanefter. Att göra mitt hem till en fristad, där jag umgås och slappnar av och pysslar om hemmet.
Jag inser att det är en fördel att jag jobbar bra med folk omkring mig, t e på spårvagnen, på kafé, på bibblan, på skärgårdsbåtarna (som jag åker gratis med månadskortet här i Göteborg).
De dagar jag ändå måste jobba hemma slutar jag allt, även tankeverksamhetenm efter kl 19. Testade detta igår och jag sov gott till min stora lättnad. Inga problem att somna. HAr man ett sovrum kan jag tänka mig att det hjälper till, jag sover ju i vardagsrummet som även är arbetsplats.
Idag är det söndag och jag måste jobba några timmar. Det ska jag göra på spårvagn och båt.
Detta är också möjligt tack vare lilla rosa minipc:n. Min bästa investering. Den får nämligen plats så bra mellan sätena på de gamla vagnarna.
Vet precis vad du menar. Trodde bara att det var jag som inte fick tiden att räcka till. Hade inte trott att du kände samma sak efter att ha läst alla dina blogginlägg i sommar. Det har känts som om du har levt i nuet, tagit dagen som den kommer, njutit av varenda sekund... Kanske du ändå har gjort det, just då. Kram Kim
Samma sak för studenter ...
Imorgon börjar makens arbete igen så då ska jag bli flitig jag med. tror jag ...
Tror jag förstår dig och ofta är det väl andra människors förväntningar? Och lite tanklösa yttranden som man ändå tar åt sig av. När vi skötte om min mamma hemma efter en sjukhusvistelse, (jag tog tjänstledigt utan lön och tog även semester) så for jag omkring hela tiden i huset med en massa praktiskt, hade alla läkarkontakter, kollade upp behandling, instruerade kommande hemtjänst, kollade medicindoser, fixade fika år grannar som hälsade på, fixade mat åt alla som hjälpte till o s v. Mamma som kvicknade till efter ett tag sa att hon beundrade min svägerska, som arbetade hela tiden....hon satt och stickade vid sängkanten, det gjorde inte jag:-). Njut en augustivecka om du kan det och lagra för kommande vinter.
Den så kallade friheten har alltid sitt pris, t.ex de tankar och känslor du beskriver så fint och som jag tror många av oss delar med dig.
Carina, jo, och jag känner igen mig i dina inlägg.
Monica, det är viktigt det du beskriver - orättvist på ett sätt, något som manar till eftertanke på ett annat sätt. Ibland är det så för mig att jag flyr närhet med alltför mycket praktiska saker.
Cecilia, lycka till med flitigheten :)
Kim, det är både och som säkert för dig också. Jag är absolut så närvarande i ögonblicket och njuter av livet på min ö. Men det är också något mer som måste rymmas i mitt liv, det är inte lätt att få plats både med viljan till närvaro och lusten till skapande.
Johanna, jag har bestämt att i höst måste jag inrätta ett annat arbetsschema, måste skilja på arbete och fritid på ett bättre sätt. Jag har hittat ett bibliotek där jag kan sitta på arbetstid...
Vi kan väl fortsätta tipsa varandra?
Maria, de bojor jag har har jag själv smitt, du har så rätt. Jag kämpar verkligen med medveten närvaro. Att släppa taget och vara. Det är där i de stunderna som skaparkraften kommer, prestationskrav är ju också förlamning för fantasin. Samtidigt som min egen piska gör att jag orkar och gör en massa saker. Det är svårt, det är fullt av motsättningar....
Eva Granne, nu ska jag bara vara, jag ska fånga ögonblick och ge mig tid, yngsta dottern reser snart iväg, nu vill vi ha tid med varandra. Tänker ta den tiden. Lovar :)
Eva, såg nu att jag skrev "hemifrån" - att jag alltid skulle jobba hemifrån hädanefter -jag menade iväg från hemmet, men det betyder ju att man jobbar från hemmet, d v s i hemmet...
Ja vi får tipsa varann här! Det är ju ett jättedilemma. Jobba hemifrån, frilans, på gott och ont.
Här är ett tips förresten:
Att ge sig själv helt och hållet ledigt en vecka här och där, för att verklgien ladda batterierna, men inte på ett ställe där saker att göra pockar på som ditt fina lantställe - utan ett ställe med 0 krav. En vecka på hotell i Paris t ex ? :-)
Min vecka på Fårö har gett mig jättemycket - hade 0 krav där, detsamma för de andra. Vi planerade absolut ingenting i förväg. Bara levde dagarna som det föll oss in. Hade t o m med mig pulversoppor för att slippa laga mat om jag inte skulle känna för det.
Och jag har bestämt mig för att (om och då jag har råd) boka in resor bort var tolfte vecka, för att ladda batterierna.
Just nu hoppas jag på att få vakta två katter i New York i tre veckor i vinter. Håll tummarna för det! Då ska jag gå runt och strosa och göra vad jag vill, i alla fall i en vecka. Jobba lite på distans de andra veckorna.
Jag har verkligen varit ledig sen utställningen i början av juli. Denna sommar går till historien vad det gäller sommarkalas. Nästan hela tiden är det nåt kul som händer. Och jag vet att när hösten kommer sitter jag där och undrar vad det var som hände. Jag hinner inte fundera just nu, det bara rasar på. På söndag ska jag sitta ner och begrunda livet, då är det lugnt. På måndag åker vi till Island. Ja visst börjar vemodskänslorna tränga sig på nu?!
Johanna, jag förstod vad du menade så klart. Och jag ska göra likadant, man kommer att hitta mig på biblioteket i höst, på arbetstid.
Eva, det låter som om du har en härlig sommar. Islandsresan kommer att bli magisk, det bara känner jag på mig! Sen kommer vemodet, så är det bara, vi får tackla det!
Vi får skicka små uppmuntrande vemodsmail till varandra!
Skicka en kommentar