tisdag 24 augusti 2010
Mitt i natten, klarvaken
Mitt i natten, klarvaken, lyssnar på regnet som smattrar mot mina fönster. Annars är allt tyst. Jag har världens tystaste grannar. Det enda som kan höras, men bara om man sover i rummet mot gatan, är tvåans buss. Jag bor mitt i en stor stad och mitt hus är ljudlöst. Jag kan inte sova. Mitt huvud är klarvaket. Kanske är jag frisk nu. Kanske har jag sovit så mycket de senaste två veckorna att jag nu är alldeles pigg. Men minuterna är långa när man väntar på sömnen. Kanske tänker jag på min yngsta som sitter någonstans mellan himmel och hav i ett flygplan, på väg mot Sydney? Kanske är det därför jag inte kan sova, jag är med henne i mina tankar. 27 timmar tar det. Långt långt borta. Och här ligger jag stilla i sängen, tittar upp i taket, räknar minuter och lyssnar till tystnaden och regnets smatter och mina egna tankar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vilken fin betraktelse över natten som gick. Jag tror på att alla som hade svårt att sova väcktes av fullmånen. Jag som brukar sova mellan mina vakna minuter, var vaken i tre timmar. Månkraft!
Du har i varje fall inte drabbats av en biverkning av svinflunsanvaccinet - narkolepsi!
Tack Eva... jaha, det är fullmånen som håller mig vaken. Fin tanke!
Narkolepsi låter inte kul! En annan fördel med influensan är att jag efter två år kommer i mina Filippa K-jeans som jag så optimistiskt köpte men aldrig kom i... förrän nu!
Hej Eva, jag har ju alldeles glömt att kommentera att din yngsta får gärna kontakta mig om det skulle behövas hjälp med något. Lämna en kommentar på min blogg bara, jag kollar mejlen varje dag trots att jag varit inaktiv med inlägg. Tänk att för dig är Sydney så väldigt långt borta och för mig är det precis så hemma och nära det kan bli. Hoppas du får sova bättre framöver!
Skicka en kommentar