Ibland, då blir jag så trött på att tycka. Över att bli upprörd. Över att bry mig och ha synpunkter. Jag brukade fråga min bror som skrev ledare varje dag i många år i en dagstidning: Hur orkar du? Hur orkar du tycka och ha åsikter hela tiden.
Men egentligen gjorde/gör jag samma sak.
Och ibland blir jag trött på det.
Idag stängde jag bara av och tänkte att det här. Det är det viktiga. Barn, familj, kärlek. Å andra sidan är det ju just för dem jag också tyckt och kämpat, för att de ska kunna leva värdiga liv i ett bra samhälle.
Det är inte lätt. Men jag tittar på bilden och tänker:
Kärlek!
7 kommentarer:
Ah, viktig frågeställning! Det eviga tyckandet kan bli en boja, ett hinder för det öppna sinnet. När jag var ung hade jag bestämda åsikter om allt. Jag tror att det var viktigt för att jag skulle känna att jag hade en identitet, att jag var någon. Ja, att jag fanns till - för annars kan ju tillvaron kännas lite ångestfylld, typ ... ;)
Nu sparar jag det färdigtänkta tyckandet till det jag ser som viktigt i livet. Det som är värt att kämpa för och som bär upp mina centrala värderingar. Som alla människors lika värde, miljön, kampen mot fattigdomen och sån't där.
Så fint skrivet Eva! Och det är ju precis så, det är för sina nära & kära man tycker, kämpar och inte ger sig.
Men ibland behöver man bara få vara, då ska man unna sig det efter bästa förmåga och möjligheter.
Jag kände skam ibland här på ön förut när jag hemmablind och trött rusade förbi både den ena hemlösa eller sjuka eller fattiga, men jag har slutat med det. Man kan inte vara på hugget jämt.
Du har helt rätt. Min S brukar säga. Mamma, du får vila från radion och alla tidningar. Du kan väl bara vara. Då vet jag att jag har hållit tal om orättvisor flera gånger den dan.
Svårt är det att inte ta tag i saker. Men man måste kunna njuta och försvinna in i livet som finns här och nu. Som på din ljuvliga fina bild.
ÅÅ nuffe! Vilken fin bild. Fin text. Jag tycker du har en bra balans: Både kärlek och engagemang!
Peter, inte nog med att jag hade bestämda åsikter, jag tyckte också det var min plikt att omvända andra till mina ståndpunkter:)
Elin, tack, vad fint skrivet!
Carina det låter så skönt: inte vara på hugget jämt, varför i all världen har vi alltför ofta den ambitionen, vi mår ju bara dåligt av det.
Eva Granne, bara vara, det är det vi måste träna på. Jag har så svårt att bara vara utan att känna skuld över allt jag inte gör.
"All you need is love..."
Just i kväll skulle jag vilja omvända alla till att plocka hem den svenska styrkan från Afghanistan, för jag blev så upprörd av att lyssna på militärkillen i Skavlan. Och där satt Susanne Bier och tindrade med ögonen och lyssnade på denna he-man: Äntligen en riktig karl, såg hon ut att tänka, och ingen så'n där tramskille som tar sitt lilla barn med på afrikansk bebisdans.
Skicka en kommentar