Sent igår kväll började jag läsa Christina Stiellis bok Jag älskar dig inte. Jag skulle läsa några sidor innan jag somnade så jag låg i en ganska obekväm ställning i sängen. Tre timmar senare insåg jag att jag läste och läste utan att ens ändra den obekväma ställningen. Det är en bok om en svår skilsmässa, vägen igenom den och ut i ett nytt liv. Den är skriven som i en enda lång flämtande snyftning till att börja med och ibland tänkte jag: Herre Gud har hon läst min dagbok!Det är en bok jag inte kunde släppa just för att den så intensivt inträngande skildrar de känslor en skilsmässa kan väcka. Och reaktionen på orden: Jag älskar dig inte. Hur självföraktet tar en människa i besittning, hur man tar på sig en skuld man inte har och förminskar sig själv.
Men det finns en väg ut! Det visar boken också. (Precis som min dagbok)
7 kommentarer:
För mig var det så hemskt att jag inte ens kan med att läsa något som handlar om hemska relationer, krossad kärlek överhuvudtaget. Det är som en nedstigning i helvetet, milt uttryckt. Men jag skulle gärna kunna skriva om det, det vore en lisa för själen, att skapa konst av det.
Eva... Dina böcker om familjen kring Stella är också fantastiska böcker som skildrar livets verklighet. Kram Kim
Jane, gör det! jag har försökt skriva flera gånger men det är nog först nu, med någorlunda läkta sår och perspektiv och ro i själen som jag kan.
Kim, vad du är söt!
Ibland fångar bokens värld så mycket att både tid och rum försvinner och plötsligt har flera timmar passerat. Förstår dina tankar om likheter med ditt eget liv. Det måste vara oehört svårt att lämna ett långt förhållande.
Läser sista delen i La Stella nu. Träffade din författarkollega Annica Wennström i går på Författardagen i Hässleholm. Blev så glad över att jag fick hennes bok "Svart kvarg" som tack för dagen.
Eva, jag kunde inte låta bli att skicka ett körsbär i retur. Ha det bra!
Monika! Annika var så glad över ert trevliga möte. Det var tydligen en lyckad dag. Och ja, det är svårt att bryta upp från något man delat så länge, det kanske det är därför man ibland gör varandra illa, man gör sig hård och inkapslad för att klara brytningen. Tiden innan det sker skildrar hon så nära och insiktsfullt.
Eva: Stor kram!
Tack för dina ord :) Jag är glad att boken och min berättelse berör. Många varma hälsningar Christina
Skicka en kommentar