Bergets döttrar, en berörande roman med lysande språk och levande människor

Jag läste mycket under min resa. En del bra, annat mindre bra. Hungerspelen höll mig vaken hela natten under flygresan. En dag, så hajpad, tyckte jag var en halvtråkig roman med ett illa genomfört slut. Jag väntade mig att skratta åt Hundraåringen som klev ut genom fönstret men jag blev ganska besviken, kanske är det en bok att lyssna till i stället för att läsa.
Men en bok jag inte blev besviken på utan helt fångad och fascinerad av var Bergets döttrar av Anna Jörgensdotter, med rätta prisad och lovprisad. Hon skriver om en familj under några generationer i Sandviken från slutet av trettiotalet till slutet av femtiotalet. Om mäns och kvinnors olika villkor. En krönika om en familj och lika mycket en krönika om livet i Sandviken i en arbetarklassfamilj. Boken är så skickligt komponerad och så omsorgsfull i varje detalj, det lyser om språket och människorna är levande, verkliga och jag tar dem till mig.
Det är en roman jag så varmt vill rekommendera. Inträngande människoskildringar, spännande skildringar av ett samhällets utveckling och av vad livet gör med våra drömmar. Så sant och så sorgligt om hur svårt det kan vara att kommunicera våra drömmar och känslor även till dem vi älskar.
Bergets döttrar är en berörande roman om kampen för ett bättre liv. Om att stanna kvar och att bryta upp. Det är en kollektivroman där allas öden griper in i varandra skriven på en skimrande vacker prosa. Ja det finns så mycket positivt att säga om denna roman - men, jag säger bara: Köp den till dig själv i julklapp eller ge den till någon du tycker om!