"Vad måste vi ha på julbordet?" frågar jag.
"Mormors senap!" svarar mina barn och jag med. Det är inte jul utan min mammas senapsrecept.
Det är inte heller jul utan pappas lilla tomte som han köpte till min farmor någon gång 1918.
Det är inte jul utan att jag smyger upp den hiskeliga lilla vadderade julgransdekorationen i form av en skinka i granen. Den skinkan skrämde slag på mig som femåring, den är jätteful och underbar.
Sådana små konstiga saker är liksom nödvändiga när hela havet stormar och familjemönster förändras, vi håller oss fast i små udda saker som representerar just vår jul.
Vad är nödvändigt för dig? Nu tänker jag just på de små udda sakerna, inte det stora viktiga som familenärheten och allt sådant utan just de udda sakerna som ÄR jul?
5 kommentarer:
Jag har inte så många sådana nödvändigheter, saker har antingen lämnats kvar i Sverige eller kommit bort på vägen under åren. Jag har en rysk ljusstake som alltid står på julbordet. Och mormors skinkgaffel även om den sätts i en kalkon här.
Jag hade nog tyckt det vore väldigt konstigt utan gran.
Att läsa Viktor Rydbergs Tomten och speciellt begrunda den näst sista versen. Den försätter mig varje år i ett tillstånd av förundran och förvåning. Jösses. Vad hände? Nu är det jul. Igen.
http://ordinerat.se/2010/12/24/tomten/
Carina, en kalkonskinkgaffel - det är väl underbart. Själv letade jag förtvivlat efter mammas skinkgaffel denna jul men har ännu inte hittat den och snart är skinkan slut!
Hej Lena! Nu måste jag absolut läsa om Tomten och begrunda näst sista versen :)
Cecilia, utan gran=ingen jul
Så tokigt Eva! Men den kommer säkert fram, i sommar när du och Milton ska äta jordgubbar...:-)
Skicka en kommentar