Igår såg jag en omtalad och Guldbaggenominerad film som lockar till både varma skratt och eftertanke. Det är filmarna Emelie Wallgren och  Ida Holmqvist som nominerats för sin film Så nära som nu visas på Zita i Stockholm. Jag kommer att hålla tummarna hårt för denna film under Guldbaggegalan. Det är en fint berättad historia om vänskapen mellan två flickor i Rågsved. Den yttre handlingen är att de ska resa till Berlin för att komma så nära sin idol Bill Kaulitz i  gruppen Tokio Hotel som möjligt - och det närmaste blir i deras värld Vaxkabinettet hos Madame Tussaud där Bill är avbildad. Men i djupare mening är det vänskap, kärlek och framtid de två flickorna talar om och som filmen så skickligt, inkännande och också roligt fångar.
Läs DN-recensenten Eva af Geijerstam här ett citat och en länk till det hon skriver:
”Så nära” handlar också om familj, yrkesval,  hårfärgning och andra vardagsbestyr, men framför allt om värdet av  vänskap. I en övergångstid är intensivt dyrkade gemensamma  pojkbandshjältar en viktig projektionsbild för kärleken, livet självt  och inte minst för att överbrygga avståndet till allt som tycks  ouppnåeligt – och för att få gråta ut över besvikelser med den  förstående trösten strax intill. Vi har alla varit där. Det finns en  absolut självklarhet, en lätthet och obesvärad närhet i denna med rätta  redan rosade film."

2 kommentarer:
Det låter som en film att längta till. Jag trodde att jag skulle orka med att se någon film mellan alla måsten. Men det får jag göra en annan gång.
Eva, den är bara en halvtimme lång och den gör dig glad!
Skicka en kommentar