Min bror Peter har tänt en röd eld i den vita snön till minne av vår pappa som skulle ha fyllt hundra just idag, min bror John har lagt röda rosor på graven i den vita snön. Jag är ensam, står på balkongen och funderar och och ser en galet lysande måne på den svarta himlen.
11 kommentarer:
under den galet lysande månen, var vi alla tillsammans.
Ofrivilliga, vilken fin tanke. Den ska jag låta stanna i mitt sinne.
...och jag såg samma måne som du, var under samma himmel bara några hav bort...
Carina: Men snart är du här eller hur? På söder, under samma måne?
häftig bild! spöklikt...
Gösta kändes väldigt närvarande igår!
Fint du skriver. Jag vill läsa allting och kommentera på allt.
puss
ellen
Eva, så småningom. Men månen delar vi ändå, den är samma!
Ellen, var Gösta än annars vistas...igår var han här med oss. Jag kände en så stark nästan magisk närvaro.
Carina, du vet att du är efterlängtad!
Ja månen var fantastisk att beskåda. Och vilken stor tanke, att tänka att vi ser på samma måne som Carina. Så långt bort men ändå så nära.
Eva, visst är Carinas tanke fin, våra bloggar har också fört oss nära varandra
Ja så är det. Det underbara med bloggar är just denna närhet, trots en stor värld.
Skicka en kommentar