Hemma igen. För att ni inte ska få fel tankar om min Korsikavistelse vill jag berätta att den också bestod av syndigt god mat, inte bara träning klockan sju. Det här var den bästa efterrätten på min favoritrestaurang U´Libeccu som är det korsikanska namnet för en envis vind. Choklad på tre olika sätt.
5 kommentarer:
... och så vackert upplagt på tallriken!
Underbart!
Det där är en dröm för en chokladälskare som jag! Mmmm...nu blev jag sugen!
så ska det se ut
Mmm, det ser verkligen läckert ut! Ett klart bevis för att man äter med ögonen också...
Skicka en kommentar