Jag var redaktör för ABFs tidning Fönstret i många år. Alltför många. Men vi hade en så sammansvetsad underbar redaktion och jag tyckte de frågor om kultur och folkbildning vi tog upp var så viktiga. Nu tänker jag sällan på den tiden. Jag tröttnade, lämnade och gick vidare. Men i morgon ska jag intervjuas just om min redaktörstid, min tid som kvinna i ABF. Därför funderar jag lite. Och det ska alla veta att det inte var lätt att vara kvinna, att vilja driva feministiska frågor i ABF, under min tid. Så mycket kritik jag fick för att jag ville göra en tidning i samklang med det jag ansåg vara ett av ABFs mål, en jämställd värld. ABFs damtidning, viskade grabbar i korridorerna... Det fanns många grabbar. Många bra män också. Men jag kände ofta att vi kämpade i motvind på redaktionen med våra frågor om kultur och jämställdhet.
Får tänka på det i morgon! Det är inte okontroversiellt för mig. Det ryms glädje men också ilska och besvikelser i mina minnen.
Nu kanske jag ska sova efter en intensiv dag. Yngsta dottern kom hem, var jetlaggad, så vi vaknade sex i morse, vi har pratat och pratat. Jag var i min lokal och skrev som besatt på en ny roman, helt borta från världen.
I kväll har mina tankar varit i Vietnam. En vän ska åka dit och jag tipsade om vad man kan göra. Så mycket. Det är en fantastisk tid att åka dit i februari
Kanske jag skulle ta och rymma från vinter och kyla?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar