Kall vintermorgon och nu är julen slut även om julgranen står är så grön och grann utan att ha tappat ett enda barr. Men jag sitter i mitt arbetsrum i Solidaritetshuset och funderar på vad jag ska ta itu med. Hjärnan är tom och blank. Alla möjligheter finns alltså. Några manus är i olika stadier av bearbetning.Men jag plockar i papperen och vet inte riktigt var jag ska börja. Hade jag varit hemma hade jag i detta läge fyllt tvättmaskinen, plockat fram hemska administrativa papper, torkat köksbänken och vattnat blommorna. Allt så bra sätt att fly den nakna sanningen: Det är skriva jag ska och vill. Jag prokrastinerar oj vad jag är bra på det.
Men nu ska här inte prokrastineras mer. Jag har tänt mina små ljus, jag har hängt upp den förnämliga årskalendern med århundradets mästare i tungviktsboxning som jag fick av brorsan P. Macen stirrar uppfordrande på mig.
Sätt igång då!
9 kommentarer:
Hoppas att du kom igång. Jag hamnade i snösvängen för att kunna ta in ved. Sen hängde jag tvätt, skrev en inköpslista och åkte iväg. Nu sitter jag här igen och undrar var denna dag tog vägen. Tur att det väntar en ny i morgon.
Eva: Det är just det att så många dagar bara försvinner. Gjorde dom det förut? Jag minns inte denna känsla av dagar som bara tar slut innan dom knappt börjat. Jag tycker jag griper efter tiden men den rinner mellan mina fingrar!
Det ligger nog dessvärre ren matematik bakom det där fenomenet: när vi är tio år är ett år 10% av vårt liv. En tiondel. Men när vi är, låt oss säga femtio är det en femtiondedel. Ynka 2%! Och hur det blir när vi är hundra vill jag inte berätta. Så det är bara att bestämma sig för att ta vara på tiden, i stället för att oroa sig för den oavbrutet. (Sa hon förnumstigt utan att riktigt veta hur man gör!)
Känner jag igen mig tror ni?
Så Eva, på't bara!
Jag tror att vi ibland tänker för effektivt för att kunna vara människor. Allt slimmas och mäts, inte en sekund får förspillas. Jag tycker du ska gå ut och ströva runt och bara fika och göra ingeting. Under dina strövtåg kommer berättelsen till dig. Oj nu glömde jag att du inte gillar kallt väder, men då kanske du ska se filmer och göra ingenting några dagar. Vara helt oproduktiv. Inom konsten pratar man om leoparden. Att en konstnär iland träder in i ett tillstånd som för betraktaren kan te sig som att han eller hon gör absolut ingenting, men det är i den fasen som konstnären jobbar inuti utan att vara medveten om det. De där perioderna är helt nödvändiga annars blir det ingen konst!
Karin! Ibland är det tur att jag är oförmögen att räkna!
Annika! Ja det är frågan på´t eller tid för eftertanke?
Jane, vilken underbar tanke. Jag förvandlade mig till leopard igår. Kunde inte somna för tankarna skuttade omkring. Då tänkte jag att jag var en leopard i vila, en slags stillhet spred sig i mina armar och ben. Jag, en leopard! Tack för den bilden.
Vad roligt och bra, glad jag blir min kommentar gav dig det! Att vara leopard är fint:)
Skicka en kommentar