Det är fantastiskt med böcker, man samlar ihop ett litet resebibliotek på känsla och med lite kunskap. En bok jag inte visste något om är Helena Thorfinns Innan floden tar oss. Vilken härlig läsupplevelse! Boken är så intensiv att den tog mig från värmen på semesterön till den vibrerande hettan i Bangla Desh, jag var så försjunken i boken att jag knappt visste var jag var när jag lyfte ögonen från boksidorna.Det handlar om Sofia, ny ambitiös biståndschef på ambassaden i Dhaka, hennes medföljande man Janne och deras barn. Från den ordnade tillvaron hemma hamnar det i ett myllrande kaos.
De värderingar som tycktes så självklara hemma får en helt annan betydelse i denna verklighet.
Skickligt väver författaren en parallellintrig med två fattiga systrar i detta land där det är orimligt svårt att vara kvinna. Deras syster bränns till döds, de flyr till Dhaka och vägarna korsas med Sofia och hennes familj. Sofia kämpar med projekt för jämställdhet i en ointresserad omgivning, de båda byflickorna inser att de kan tjäna pengar och kanske nudda vid drömmen om ett annat liv.
Genom hela boken löper ett så spännande sätt att vända på könsroller, riva upp mossiga gamla föreställningar såväl på en svensk ambassad som i livet i Dhaka.Det är en engagerande historia där människorna lever och man lever och våndas med dem. En bladvändare som ger en fantastisk bild av det myllrande livet i ett land präglat av fattigdom, korruption, våld och kvinnohat, men där de enskilda människoödena ändå visar på kraften och viljan till förändring av livet. Insiktsfullt och välskrivet skildras både svenskarnas försök att göra gott och vara politiskt korrekta och de bangladeshiska byflickornas drömmar och vägval.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar