Igår skrev Jonas Hassen Khemiri i DN en artikel som var så stark och uppfordrande att den borde kunnat få grå granit att väckas till liv och gråta. Här kan ni läsa den. Läs och sprid!Läs den med eftertanke. Jag vill att alla ska läsa den. Det här är verkligheten för så många svenskar, inte födda blonda och blåögda. Det här är det ärliga budskapet om hur Jonas, som en av många, i hela sitt liv blivit bemött av myndigheter, i skola, av polis. Han kan, som den skicklige författare han är, formulera den erfarenheten så att jag tycker att alla måste röras och förstå. Fundera på hur vi alla ska komma tillrätta med detta oacceptabla sätt att bemöta medmänniskor.
Alla, skriver jag. Men det finns en justitieminister i detta land, Beatrice Ask. Hon satt i tevesoffan i morse för att svara på sin reaktion efter att ha läst denna artikel som bara igår delades på Facebook av 45 000 personer. Hade hon läst och förstått? Nej, hon var lite insiktsfull och lika oempatisk som en gråsten. Oberörd.
Inte med en antydan sa hon att hon läst och begripit. Inte med ett ord visade hon empati, upprördhet - jag har sällan sett ett så uselt och okänsligt framträdande av en politiker.
Hon var bara i försvar... hade inte en enda väsentlig sak att säga. I ställe andades hela hennes framträdande ett försvar för polisen.
Det är ofattbart för mig att man kan läsa en sådan text utan att förstå ett ord av vad den handlar om.
Reportrarna gjorde verkligen sitt bästa för att få en mänsklig reaktion ur henne på denna text, men hon satt instängd i sin gråsten, oberörd.
Fast jag tycker att ett stycke granit borde kunna uppröras och röras till tårar av hans text ...
9 kommentarer:
Sjukt! Det var verkligen en helt underbar artikel, och hemsk.
Bra att vi börjar lyfta fram mer och mer av alla fördomar och alla rädslor som drabbar så många människor. Jag tänker även på alla näthatsdebatter. Man måste våga erkänna och se att det finns och stirra det i vitögat. Hur ska vi annars skapa en bättre mer kärleksfull, tolerant och fredlig värld?!
Puss från Ellen
Ja hon var inte direkt empatiskt. Och konstigt med det hon sade i DN att hon minsann visste hur det kändes att vara annorlunda för att hon en gång pluggat på en skola med många svarta. En gång. När Jonas Hassen Khemiri pratar om ett helt liv av människor som kollar snett och dömer. Verkligen ingen insikt.
Ja, hemskt med denna oberördhet, upplevde samma känsla igår i Uppdrag granskning när arbesgivarrepresentanten en kvinna omöjligen kunde sätta sig in i de lurade kamerunernas situation. Jag kände förtvivlan, ilska. Gråsten var bra ord. Denna kvinna var också en sten. När blev de stenar?
Ellen, som du säger, vi måste tala för det vi tror på och berätta om vilken annan värld vi skulle kunna ha. Det var nyttigt att se denna minister i teverutan i morse, snacka om att kejsaren var naken - hon hade inte en empatitråd på sig när intervjun var slut!!!
Elin, hon var helt hopplös. Hur de än pressade kom ingenting med substans, empati eller konkretion. Och hon ska vara justitieminister.
Jane, visst känner man förtvivlan över denna uppdelning i samhället som blir alltmer tydlig. När jag till exempel hör Tobias Billström uttala sig bortom all mänsklighet... och dessa människor har folk röstat på???
En otroligt berörande och bra text och ingen kan undgå att att känna både medkänsla och ilska. Även artikelserien om de tiggande romerna i Stockholm som just publicerades tror jag har gjort mycket för att närma oss dessa människoöden i stället för att fjärma oss.
Och samtidigt är det en jättesvår diskussion på ett annat plan. Hur många vill ha en oreglerad invandring? Det är inte många som föreslår det. Och ska invandringen vara reglerad så kommer det att innebära att människor får nobben och blir avvisade. Vad ska hända då?
Det är ju där det förhatliga Reva kommer in. Men är det Reva som så (rättssäker och effektiv avvisning) eller bara metoderna som upprör? Och hur ska man göra i stället?
Jag tycker inte det är lätt, även om det är jättelätt att indigneras över synbar brist på empati hos Billström och Ask.
Såg inte Beatrica Ask på TV, men läste Khemiris starkt berörande artikel. Kommentarerna från Cruella stämmer väl in på mina egna tankar och funderingar. Svåra svåra frågor som inte har några lätta svar.
Cruella och Margareta
Visst är det fruktansvärt svåra frågor. Men Kehemiris artikel skär på ett bländande sätt igenom allt luddigt politikersnack och visar verkligheten. En verklighet som Betrice Ask till exempel verkar oförmögen att se. Jag är rädd för främlingshatet och rasismen hos "vanliga" medborgare som går på myter som sprids. Jag tänker att alla dessa som inte läser tidningar utan ser på iditotierna på rasistiska kanaler och påverkas, det är kanske fler än vi tror som inte tar till sig den information som finns. Det oroar mig.
Skicka en kommentar