Jag vaknar fyra på morgonen och kan inte somna om. Suckar lite på Facebook men fina vännen Carina i Dominikanska republiken påpekar att hos henne är det kväll."Du är en själslig vagabond bara, Eva", säger hon tröstande. Och jag brygger kaffe svart som synden, het mjölk till och lyssnar på Carla Bruni, för alltid tyvärr lite förstörd för att jag inte kan låta bli att tänka på hennes hiskelige make. Dumt, som om inte hennes vemodiga sånger står för sig själva.
En själslig vagabond...
Ja, jag skriver just till Carol i Hanoi och tipsar om min kompis Thi (bilden) som har sin syatelje i staden Ha An dit jag alltid längtar.
Nu skriver jag till dem. Carol ska snart resa dit. Till staden så långt borta där jag känner mig så hemma.
I en annan del av världen vaknar snart Ellen i sitt hus i Bamako. UD avråder mig från resor dit. Det gör i och för sig min plånbok också - men jag vill så gärna.
Jag är nog en vagabond. Inte bara själsligt. Kroppsligt också och jag bävar för den dag kroppen skapar hinder.
Då får jag väl nöja mig med mina minnen och mitt själsliga vagabonderi vid datorn.
11 kommentarer:
En "själslig vagabond" kan inte vara helt fel att vara...
Det är lite svårt med Carla Bruni. Men för mig handlar det nog inte mest om Sarkozy. Hon har en lång rad historier med statusmän bakom sig, den väna och stenhårda Carla. Enligt uppgift (skvaller) ansåg hon att det var dags för en man som hade tillgång till atomvapen - den högsta makten. Ergo Sarko.
Sedan har jag lite svårt för kvinnor som sjunger med viskande bebisröst. Fast det är fina sånger många av dem.
Ha An - kan du berätta? Var ligger den staden och hur hittade du dit? Vi kommer ju att befinna oss i regionen ganska länge och ha möjlighet att resa en del. Vore roligt med lite personliga tips och inte bara enligt guideboken.
Cruella, håller med om allt när det gäller Bruni - men gillar det ändå på något sätt, visa av sångerna i alla fall.
När det gäller Vietnam javisst! När åker ni och hur? Jag berättar så gärna.
Marina, vackert uttryck, men jag känner också kroppslig globetrotterlängtan!
Jag mejlar!
Vi är nog en hel del som har ett själsligt och kroppsligt vagabondande inom oss! Själv längtar jag ständigt till Grekland och även de skottska hedarna lockar...Ibland tittar jag på mina kort och då minns jag så mycket runt omkring. Det är också en vila att återkomma till en plats. Det finns alltid nya sidor att upptäcka. Vilken härlig bild! Ho An för mig ett underbart minne!
Åhh, tack då vet jag... Själslig vagabond känner jag precis igen mig i. Blir ungefär själsdödad av att vara på samma ställe och göra samma sak för länge... När kroppen säger ifrån blir det nog precis som du säger datorn... Kram
Mamma du kan komma ändå väl???? Vi delar på biljetten!!!!
ellen
Margareta, det är underbart när minnen av resor och längtan efter nya blandar sig i ens sinne ...
Jenny ... men tänk så många resor du hinner innan dess, med eller utan kaosfamiljen! Fast det var de roligaste resorna, de med kaosfamiljen, kan jag i efterhand tycka!
Ellen! Kram!
Skicka en kommentar