Varför vill du skriva en bok? Hur hittar du vad du vill skriva om?Där det bränner till, tänker jag. För det är väl därför du vill skriva en bok, för att du har något att berätta, något att utforska? Hela mitt liv visste jag att det var saker jag ville veta mer om, uforska i mig själv.
Innan jag skrev böcker, när jag var journalist, fanns fröet till dessa böcker i mig.
Det var känslan den dagen när jag kom hem från skolan, min starka glada mamma satt i en fåtölj och grät, solen föll in genom fönstret och fick hennes hår att lysa. Men hon grät. Hennes mamma, min mormor, hade dött. Det blev min barnbok Lena flyttar
Den där sommaren då jag skulle börja sjuan och kände mig så vuxen, då jag var så kär i en av de farliga killarna på moped och började ana vad vuxenlivet var, en oförglömlig het sommar. Det blev Mopedsommar.
Det där fruktansvärda året på gymnasiet, det allra första, när jag kände mig så fel. När jag inte hittade min roll. Inte förrän några likasinnade började tala om poesi, om skrivande, när vi samlades på kyrkans trappa en sen kväll och startade vår hemliga förening Ave Ars. Det blev Frusna ögonblick.
Det är minnen som har glädje i sig, men också mycket smärta.
Minnen som etsat sig in i mitt hjärta och mina känslor. Jag visste, detta måste jag skriva om, skriva för att förstå.
Känslorna är mina, böckerna är ändå inte självbiografiska, men det är minnen med starka känslor som var min fantasis startpunkt.
Var hittar DU det du vill skriva om?
8 kommentarer:
För mig går det inte riktigt det hållet. Jag kan känna att jag vill skriva för att det är kul och för att jag kan snarare än för att jag har något särskilt att skriva om. Då kan idéerna saknas ibland :)
Ibland skriver jag också för att det är så roligt att hitta på, komma in i en ny värld, uppleva något. Visst är det spännande att fundera på hur en idé uppstår, Jennah?
Underbart att du berättar Eva! Så fint och meningsfullt! Jag älskar historier som har en tung botten och motivation i upplevda händelser. Jag själv skriver alltid av ett stort behov att berätta något jag upplevt, något jag varit med om, något jag skulle vilja ta med andra på, att de fick se, förstå, uppleva. Jag skrev en gång att när jag fattar pennan är det av smärta eller vanmakt, längtan eller ilska, något som jag sedan skapar en ny värld av, eftersom det som hänt blir litteratur. De gånger jag försökt skriva fiktion blir platt magplask, urtråkigt, förutsägbart med tomma figurer. Men de som figurerar i mina böcker, som alla bygger på verkliga personer, blir ändå sina helt egna när de blir litterära personer. Att skriva för mig handlar om att inte kunna göra annat. Det är ingen hobby, det är ett sätt att leva. För mig är det så att det finns så otroligt många historier där ute som behöver berättas. Många vill jag själv berätta och då främst för att skapa förståelse både för min egen möjlighet att förstå och för andra att förstå kanske lite ovanligare öden.
Det som inspirerar mig att skriva är ofta inget märkvärdigt! Det kan vara något någon säger i en viss situation, det kan vara en plats som väcker minnen, en doft, ett samtal.... Ibland fantiserar jag kring människor jag sett men aldrig känt. De har något som triggar i gång min fantasi och så spinner jag en historia runt dem. Att skriva är också för mig ett sätt att bearbeta det som händer mig i livet, att reda ut och förstå och på det sättet förhoppningsvis växa som människa.
-så fina, härliga och bra böcker du har skrivit!
Le Boeuf
Jane jag tycker det är fantastiskt att höra hur dina fina böcker kommer till dig och jag vet vilket engagemang som ligger bakom varje ord du skrivit.
Ska bli härligt att ses i sommar och prata mer om det.
Jag känner igen mig i mycket av det du säger, Margareta. Skrivandet är för mig bästa sättet att bearbeta och förstå. Hoppas det blir flera Skrivrum i höst och att du kommer!
Tack fina Boeuf!
Skicka en kommentar