 |
| Sommarkram 2013 |
Det ska ju regna dan före midsommarafton så jag tar det lugnt. Eldar i öppna spisen.
Vädret är ett mindre problem. Ett större är att Milton fått vattkoppor. Stackars gubbe. Han har så sett fram emot midsommar så hoppas mest av allt att han kan komma även om han är lite svag. Då får vi göra en egen liten stång här på gården.
Jag minns en sommar för länge sedan. Då både Elin och Emil var här och hade vattkoppor.
I mitt minne finns så många midsomrar, just här. Ibland med över fyrtio personer som sov och tältade överallt. Hur orkade jag då, undrar jag? Lagade mat, hade tre barn ... men det gick och roligt var det dessutom.
Men varje år ny midsommar, man får ta det som det blir tänker jag. Snart kommer de första firarna i min familj. Det är vackert, det är vemodigt. Det är väl så med midsommar. Som min morbror Nisse alltid sa. "Ja nu vänder det, nu mörknar det."
Jag tänker i alla fall inte låta mitt sinne mörkna utan glädja mig åt ljuset, just här, just nu.
14 kommentarer:
Ljuset - och mörkret kommer och går - tillsammans,de finns där båda till glädje och vånda. På så vis finns vi!
Glad ljus midsommar tills mörkret kommer - det vänder lika ofta! :)
Ja än mörknar det inte - det var väl på den "riktiga" midsommarafton som din morbror uttalade sig.Men visst är det vemodigt med midsommar och firandet. I år blir vi nog ensamma på landet och det har sina fördelar det med. Ser också fram emot en midsommarafton utan regn! Minns banne mig inte när det hände senast!
Ja visst är midsommar en varierande helg, både när det gäller väder och antal personer när vi är tillsammans.
Vissa år har vi varit upp mot 20 personer med lekar, tipspromenader, dans kring var egen fixade stång, djupa samtal på småtimmarna innan solen gått upp och i morgon...ja då är vi fyra lätt grånade personer men med ett positivt inre som firar tillsammans.
Hur blir det nästa år?!!
Ha en fin midsommar med din familj och ge dina barn en kram från deras gamla dagisfröken.
Kram till dej också
/pia
Här skiner solen rakt in på mig där jag sitter vi datorn . Låter den lysa in i ögonen .Ute blåser nordvästvind som har hållit på en vecka. Jag har inte märkt av det så noga då jag suttit vid lunginflammationssjuka mannens sida på hans boende. Idag bjöds det i alla fall på tårta vid fint dukat bord. Äldsta tanten på boendet som nyss fyllt 100 år trodde nog inte hon kunde hitta nån lämplig kavaljer i år!! Håller humöret uppe genom att plocka fram ännu en stark kvinna ur mina rötter på min mormors sida. Bor ju precis vid Landsarkivet, Lycka!
Hoppas ni får en riktigt bra midsommarhelg!
Mm, varje midsommar är ny. Vi brukar vara tillsammans med en annan 4-barnsfamilj nästan alla såna högtider. Funkar riktigt bra. barnen går bra ihop och allt bara flyter. Riktigt kul. Eftersom vi bor norrut så får man ha mycket negativ fantasi för att tycka att det mörknar direkt efter midsommar ;-), en sån kommentar lockar mest till skratt. Hoppas du hade en fin midsommar. Kram
Har alltid haft dubbla känslor inför midsommaren. Det finns något kravfullt i dessa ljusa nätter, att man ska vara lycklig kanske… (vilket jag inte alltid varit denna tid..) samtidigt vemod över att det sakta vänder mot mörkare dagar… men nu ska vi glädja oss, just här och nu!
Tack Tove för fina tankar. Det blev en märkligt skiftande midsommarhelg! Varma ljusa hälsningar
Ja du Bosse, regn blev det! Mycket hos oss. Men barn och barnbarn var på ön så allt kändes fint. Kram!
Tack fina Pia dagisfröken ... som jag har ljusaste minnen av
De var allt med mig, barnen och barnbarnen och det kändes som en gåva, känns alltid så när vi samlas barnen och jag!
Det gäller allt att hålla humöret uppe. Du har väl hittat ett bra sätt Askott som gräver efter starka förebilder på arkiven!
Tack Marina, det blev en märklig midsommar där den ena efter den andra blev sjuk, men det var gemytligt ändå! I alla fall för oss friskare. :)
Jenny det var min synnerligen pessimistiske morbror i Sundsvall som sa så ... Vi höll fast vid traditioner och firade med kära grannar, men halva vår styrka var sjuk i vattkoppor med mera. det regnade mycket. Men trevligt var det ändå!
Margareta, jag gladde mig, där Mch då, denna midsommar. men visst ligger vemodet väldigt tydligt och nära. Och visst griper det tag om mitt hjärta ibland i form av funderingar om framtiden. En kram från Milton är bästa medicinen mot vemod
Skicka en kommentar