tisdag 27 januari 2015

Lite blandat om guldgubbar, feber och Lena Endres vackra kläder


Vissa dagar hörni ... man vaknar och vill inte stiga upp. Idag hade jag feber och därmed giltig anledning att stanna kvar bland kuddarna. Jag är sträng mot mig själv. Men feber - då får man somna om. Jag skulle gjort trevliga saker idag men bokade av. Ingen ork fanns och jag mötte ett ovanligt glåmigt ansikte i spegeln. Idag har jag inte gjort mycket.

Igår såg jag Guldbaggegalan på TV. Jag minns när E2 som barn hade haft en filmroll och  blev bjuden till galan. Hon älskade det. Och Björn Kjellman gjorde att outplånligt minne genom att vara så snäll. Man kan säga att intresset för galan avtagit med åren.

Nu är det nog bara jag som ser denna tuggummisega gala (och ja, så många tuggade tuggummi mitt under intervjuer). Jag kallar den Guldgubbegalan. En gala för inbördes beundran, sa några. Men jag tror hellre att den spända stämningen beror på inbördes avundsjuka, om att slå vakt om sina revir. Det måste vara en fasa att vara programledare för denna stiffa, ironiska och svårroade publik. Jag tycker Petra Mede gjorde det bra.

Turist gillar jag så jag är för de priserna. Duvan ogillade jag skarpt så prisbristen där var okej och Gentlemen har jag inte sett. Saga Beckers fina tal när hon som första transperson fick en bagge tyckte jag om.

Intryck på mig  gjorde Lena Endres så vackra kläder. Jag gillade dem skarpt! De stack ut. Så enkelt och så snyggt, så häftigt. Annars funderade jag över att männen på galan var mer uppsnofsade i snygga kostymer än de brukar vara. Eller?

9 kommentarer:

Evas blogg sa...

Instämmer med det mesta du skriver. En tråkigare gala får man leta efter. Men jag tyckte inte att Lena E:s kläder var snygga, kändes mer som ett strandparty. Varför har alla män så små kavajer?, satt jag och undrade över. Ok, det är säkert på modet men snyggt, nej.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Eva: Visst är det roligt hur tankarna går medan man ser ett program. Jag tänkte också på de små-små kavajerna. Och på hur tråkigt det är med prisutdelare som pratar om sig själva i stället för att säga något klokt om eller till de nominerade.
Lena E:s kläder var "vill ha" för mig. Men såg att det var Stella McCartney (995 euro för kjolen) så jag får försöka para ihop mina sommarkläder lite skönt knasigt i stället :)

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Och hoppsan, randig top till för 535 euro ...

Anonym sa...

Supersnygga kläder ja! E1

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Eller hur E1!!!!

Anonym sa...

Jag blev också väldigt glad att Saga Beckers fick priset för bästa kvinnliga huvudroll. Hennes tolkning av Sebastian och Ellie i "Något måste gå sönder" är stark, finstämd och autentisk. Det var också glädjande att Göran Olsson fick priset för dokumentärfilmen "Om Våld nio scener ur det antiimperalistiska självförsvaret", tycker jag. Hans klädstil och tal bröt också av mot de kostymklädda männen eller hur.

Evas blogg sa...

Oj, det var inte lite för en kjol och en top.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Eva, jag inbillar mig att jag kan hitta liknande saker att kombinera på nytt sätt i förrådet av gamla sommarkläder på landet. Fiffiga oväntade mönster i färger som matchar. Gratis :)

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Anonym jag håller helt med dig. Både om Saga Becker och om Göran Olsson. Han var sig själv både i tacktal och i klädstil, motsatsen till ängsligt slimmat. Modigt att våga berätta hur nervös man är också. Han var en männisska inte en roll.