lördag 14 januari 2017

En sockermissbrukares bekännelse

Mer sånt här ....
Man är trött och faller dit. Så är det. Ger efter för missbruket för att man är trött och ledsen och förkyld och håglös. För att E2 åker iväg. För att hemmet är en röra och allt känns ganska visset.
Det är då jag faller.
... och mindre sånt här
Bagaren har fredagen den 13 bakat semlor. En hel bricka full med dessa frestande skapelser står där. Så vad gör jag? Fredagskväll. Stökigt, en aning ensamt. I stället för middag äter jag en semla. Sen sätter sötsuget in och jag äter upp en vit chokladkaka medan jag ser På spåret och dricker att glas vin.

Jag blir ännu tröttare, segare. Jag ser mig omkring och känner att jag ser lika håglös ut som mitt hem.
Ringer K, min kompis, som vet allt om hälsa. Idag ska vi till Paradiset, hon och jag. (En ekologisk affär som har allt nyttigt).
Jag steg upp tidigt och städade hela lägenheten. Jag hade ett roligt samtal med min  förläggare. Nu vänder det. Jag känner det.

Men jag får inte ge efter för lasterna. Sockret, det vita mjölet, grädden, semlorna. I stället nyttigheter som är goda, träning och samtal med kloka vänner.

Vägrar att falla i semmelträsket en gång till. Våga vägra socker!

2 kommentarer:

Marina sa...

Nu tillhör jag de som inte tycker speciellt mycket om söta saker och bara klarar en liten bit av tårtor och dylikt och det låter ju jättebra, men det finns andra laster (och det är inte träning!), var så säker...;)

maggisvarldgmail.com sa...

Som tur är har jag inget speciellt sockersug...men jag faller gärna för munkar! Både med hål och utan! och är det med fyllning ska det vara äppelmos. Mums! En semla är inte heller fel och när Christer köper lösgodis äter jag gärna sega bananer och sockerbitar...så...men det blir inte ofta!!