Om att bekämpa sin inre lättja

Det är så lätt att hitta ursäkter för att inte fortsätta med det som man vet att kroppen mår så bra av, ja inte bara kroppen, sinnet också.
Så igår morse steg vi upp tidigt, gick långa promenaden nerför backen till stranden.
Det var mörkt. Men varmt. Vi sprang lite på den tomma stranden. Sen rullade vi ut yogamattorna och försökte oss på de solhälsningar vi faktiskt inte glömt helt. Stretchade lite. Funderade. Är det inte för kallt i vattnet?
Det var det inte.
Vi omslöts av ljummet underbart vatten. Flöt omkring en stund.
Nu är det morgon igen. Vi har flyttat närmare havet.
Vågorna slår mot stranden. Jag rullar ihop yogamattan. Ett nytt försök. En ny dag. Ett till litet steg mot en starkare kropp.
Jag rullar ihop min matta och går ut.