Hemma igen från Afghanistan långt borta

Jag vet att tryggheten är en chimär och att vad som helst kan hända när som helst.
Men det är klart att det finns platser och situationer som är farligare. Nu är Ellen hemma igen efter en arbetsvecka i Afghanistan under rigorösa säkerhetsbestämmelser. Hon fick göra en kort promenad på Kabuls gator, fyra personer, tre livvakter. Annars säkra bilar, säkra hotell - hur säkert nu någonting kan vara. Inget kortärmat, sjalar. Men viktiga möten om framtiden.
Det är ett betydelsefullt arbete hon och hennes kolleger gör för att bidra till en möjlig framtid i detta sargade land dit jag drömmer om att få åka i en fredligare talibanfri tid.
Men nu är hon hemma igen, landade i natt, jag är glad för det.

Mitt barn i Afghanistan - visst skulle du också vara orolig?

Usch jag är sjuk, sjuk sjuk. Förkyld och febrig och allmänt eländig och jag avskyr det. Jag tror att det är en del stress i det hela. Yngsta dottern åkte med sitt jobb till Afghanistan i morse och blir borta en vecka och jag är orolig. Hon har ju rest runt hela världen, Afrika, Asien, Australien och Latinamerika, ganska pirrigt ibland. Men jag tror aldrig jag känt mig så osäker på någon resa som denna gång.
Alla försäkrar mig om vilken hög säkerhet det är - men min fantasi och min kropp är inte så rationella.
Nu är hon iväg med heltäckande kläder, sjalar och sin otroliga energi och vilja att uträtta något viktigt.
Hon är fantastisk.
Det är bara en vecka.
Men uppriktigt: Visst skulle du också vara orolig?