Ska farmor bli omslagsflicka?

Jag ska strax träffa en trevlig tryckare. Nu är det allvar med Flickan i medaljongen, den ska tryckas om och finnas. Vi grubblar på omslag. I boken förekommer ett brev av min farmor om att vara ensam mamma 1900 - nu kanske vi funderar på om vi kan använda en bild av henne plus några inscannade handskrivna rader...? Det känns kul.

Nu ger vi ut Flickan i medaljongen själva

Jag har ägnat morgonen åt att plantera om en fin rosenbuske. Den stod där den nya verandan ska växa fram. den är speciell min fina vita ros. Det är min mammas ros från Alnön, från vår sommarstuga, rosen som hon älskade så mycket. Jag tänker alltid på henne så mycket när rosen blommar.

När jag planterat om rosen gick jag in till min vita dator. Nu måste jag arbeta trots att solen skiner. Jag håller på att skriva in Flickan i medaljongen som är den första skönlitterära bok jag, Maria och Annica skrev. Den utspelar sig faktiskt på Alnön där den vita rosen en gång växte. Flickan i medaljongen var urspungligen ett teatermanus som min pappa och jag skrev. Då hette det Emma i Ringbynningen. Det kan jag berätta mer om en annan gång. Men jag tyckte i alla fall att det var ett bra manus och jag hade börjat skriva om det så att det skulle bli en bok som utspelades på två tidsplan, år 1900 på Hovids sågverk - där min pappa föddes - och 1954 i Haga i Sundsvall.

Jag hade börjat men inte kommit så långt så jag föreslog Maria och Annica att vi skulle testa om vi kunde skriva ihop. Vi skrev, det var kul. Och det blev en bok som Alfabeta direkt ville ge ut. Nu är boken slutsåld sedan länge, och det är både barn och vuxna som läser den. En riktig mormors/farmorsbok är det.
Alfabeta vill inte ge ut den igen så vi bestämde att vi i stället ska ge ut den själva på Podium. Nu ska vi göra det, men vi måste skriva in manuset igen och hitta ett nytt omslag. Sedan kommer den och det ska bli så kul. Det är en bra bok och ett stycke svensk historia!